danielarossi.blogg.se

Leo har fått en overall till vintern, köpte den av en tjej på facebook. Den är bara använd en säsong och ser helt ny ut. Jag är så himla nöjd och går och skryter för Robin hur ekonomisk jag är. Barnens morfar och farfar.. jag är ekonomisk även om ni inte tror det;)

 

Dagen bjöd på en liten familjetur ut mot Torslanda. Vi körde förbi Björlanda, Lilleby och Torslanda och jag försökte sälja in området för pappan i familjen. Jag vill ju som jag nämnt innan flytta ut till Torslanda eller Lilleby när det är dags för radhus. Pappan är nog mer sugen på Askim eller åt det hållet i allafall. Än sålänge är det inte aktuellt så vi har några år på oss att enas men jag tar alla tillfällen i akt att marknadsföra mitt älskade T-landa. Vi gjorde ett stopp hemma hos en kompis för att hämta upp ett par gummistövlar till Leo som vi har fått. Nu ska han få lov att hoppa och plaska i alla vattenpölar han ser. Leo tackar så mycket! Han kommer att älska det. Ju geggigare desto bättre enligt honom. Vi avslutade dagen hemma hos min mamma där hon bjöd på en riktigt god söndagsmiddag. Mums! 

Jag kan inte sluta att ta kort på er. Ni är det vackraste som finns i mina ögon. Älskar er! 

 

På förmiddagen fick vi besök av Malin, Ted och deras lilla Jason. Liten är väll egentligen synd att säga men han är yngre än Leo och därmed passar ordet liten tycker jag. Efter att de hade varit här i några timmar så klättrade Leo på väggarna så vi beslöt oss för att gå en promenad. Det blev en öl på Franks coffee medan vi väntade på att pappa och Carina skulle komma hem från landet och sedan gick vi upp till dem en stund. Leo anser att allas hem är en stor lekplats och hade Carina sett hur mycket han stod och bankade pillade på deras tv så hade hon blivit ledsen. Sorry, jag jobbar för fullt på den där biten vi här i Sverige har valt att kalla för barnuppfostran men han lyssnar dåligt ;)

 

Det är jag som bestämmer hur det ska se ut här hemma. Trodde jag i allafall. Det är ett av mina intressen och jag och Robin har relativt lika smak, så det här gått rätt smärtfritt att inreda här hemma. Eftersom att vi nu har två barn så finns det inte mycket tid till just "egen tid". Robin vill gärna spendera sin "egen tid" framför datan. Jag vill inte ha datan i vardagsrummet för att vi redan har tillräckligt med möbler där och jag tycker att det ska finnas några ytor som Leo kan springa runt på. Robin tyckte inte att den kunde stå i sovrummet längre eftersom att han inte kan spela efter jag och Meja har gått och lagt oss.

 

Då tog inredningspappan saken i egna händer och möblerade om här hemma. Resultatet blev... inte godkänt. Nu har jag en data ståendes i köket av alla ställen! Robin sa att han kände flera stycken som har det så hemma. Jag har svårt att tro på honom. Funktion borde aldrig få gå före design.

 

Leo växer så det knakar. Jag var inne en sväng i stan under veckan och denna gången lyckades jag till och med att mäta hans fötter. Det visade sig att han har vuxit ur sina gamla kavat så det fick bli ett par nya. Barnskor är inte billiga och utbudet är otroligt dåligt om man är på jakt efter lämpliga skor då de precis har lärt sig att gå. Din sko hade dessa som vi köpte nu och ett par till som vi köpte förra gången. Denna gången blev de ett par tjockare skor, som kan hålla hans fötter varma i höst.

 

Kulturkalaset lockade oss inte i år. Göteborgskalaset var ju en av sommarens höjdpunkter innan de bestämde sig för att förstöra stans bästa jippo. Vi bestämde oss för att spendera gårdagen på Liseberg istället. Fortfarande mycket människor (jobbar folk inte?!) men det var betydligt bättre än sist. Det är så himla skoj att åka karuseller och barnattraktioner. Ingen som känner sig lockad att komma hit och sitta barnvakt så jag kan lura med Robin upp i Atmosfear? Är sugen på lite dödsångest och adrenalin.

 

Vi lever! Dagarna rullar på i ett himla tempo. I måndags tog jag med mig båda barnen och åkte hem till våra kompisar i Utby. Det blev en mysig dag och Leo fick busat av sig med sin bästa vän Lea. De är så otroligt fina tillsammans. När de ser varandra så stäcker båda ut sina händer så de kan hålla varandra i handen. Sedan är de inte så kärleksfulla längre utan brottas mest och snor varandras nappar. Det är väll så man leker man varandra i den åldern antar jag. Natta gav mig även en hel påse med handsydda kläder som Leas faster hade sytt till Lea. Så himla fina kläder. Kul att ingen annan kommer att ha något likadant.

 

 

I tisdags var jag inne på Volvo och förlängde min föräldraledighet. Nu räknar de inte med mig förrens i januari 2015. Tänk vilket fantastiskt land vi lever i! Jag hör konstant folk som klagar över att man får ut för lite pengar från försäkringskassan, när man är hemma som föräldraledig. Jag tycker det är otroligt lyxigt att jag kan vara hemma i 1 - 1,5 år och uppfostra mina egna barn medan staten ger mig pengar varje månad för att jag ska kunna betala mina räkningar. Det handlar väll lite om vad man förväntar sig antar jag. Jag har aldrig förväntat mig att leva precis som innan jag gick hem som föräldraledig. Man får anpassa utgifterna efter inkomsterna. När jag bodde i Usa så var det inte ens säkert att man hade två veckors betald semester på ett år och de flesta mammor som arbetar där borta är ofta tvugna att vara tillbaka på jobbet en månad efter barnets ankomst. Att ha levt i en annan kultur under såpass lång tid har gett mig ett nytt perspektiv på mycket. Sverige är ett otroligt tryggt land att bilda familj i. Den här första tiden med mina barn hade jag förövrigt inte velat byta mot alla pengar i världen.

 

Jag fick några fina bilder skickade till mig som min vän Hanna tog på oss när hon var här i Göteborg under sin semester. Det var så skoj att ses och tack för bilderna på barnen! 

 

Smutsiga barn är lyckliga barn sägs det ju. Jag är benägen att hålla med. Regnbyxorna invigdes idag. Jag och Leo gick ut på gården och lekte i regnet. Vi åkte rutschkana, gungade lite, lekte i sandlådan och sedan hittade han en lerpöl. Lyckan var gjord! Han kröp fram och tillbaka, plaskade sedan stoppade han ner huvudet och pussade leran. Ungefär där kände jag att det räckte med utomhuslek för idag.

 

Precis innan jag ska sätta ner min blöta och leriga kille i vagnen kommer jag på att han har en beige sittdyna. Hur tänkte jag där egentligen? 

Fast jag har varit mamma i över ett år, blir jag ofta påmind om att jag fortfarande är nybörjare på det här med att vara förälder.

 

Att åka in till stan för att göra några ärenden med barn borde vara lätt. Om man dessutom vill att det ska gå snabbt blir det genast svårare, men borde inte vara omöjligt. Idag åkte jag och resten av familjen in till Nordstan för fyra enkla ärenden.

 

• Leo skulle få ett par regnbyxor.
• Tänkte mäta hans fötter för att se om hans kavat fortfarande kommer att passa i höst eller om vi måste köpa ett par nya höstskor.
• Se om jag kunde hitta någon fin tröja till mig själv.
• Köpa en barnskiva. Den vi har här hemma går på repeat då lilleman är något av en musikälskare och han vet hur man startar förstärkaren. (Jag förstår att spotify är att alternativ men jag vill helst inte ha lilleman pillandes på min älskade mac. Jag vet att det kommer att sluta med att jag blir tvungen att köpa en ny dator och det är inte aktuellt i dagsläget).

 

Denna fina unge levererar ett bra budskap till pappan i familjen. Det gäller att påminna de ibland;) 

 

Trevlig fredag på er! 

Jag tycker man känner i vinden att hösten är nära. Jag har ingen ångest alls utan längtar faktiskt lite. Tycker det ska bli härligt att kunna mysa i en tjockare tröja och med snygga jeans. Jag fick dessutom hem en supersnygg höstoverall från mini rodini som jag beställde för några dagar sedan. Lilleman kommer bli så fin i den. Dessutom fick lillasyster en lika fin overall från po.p av mini, som jag dessutom själv hade funderat på att köpa till henne.

 

Mejas mage krånglar något otroligt. På kvällarna är det absolut värst då hon kan skrika i flera timmar och är helt otröstlig innan hon tillslut somnar av uppmattning. Lilla pyret. Tycker så synd om henne, vad ont hon måste ha. Vi pratade mycket om det på bvc idag och förutom att använda sempers magdroppar och pysventil som vi redan gör så har vi nu även börjat med miniform. Blir det ingen skillnad med det så ska jag testa att äta en mjölkfri kost. Huvudsaken är att hon inte har ont. Jag vill ju självklart göra allt jag kan för att underlätta för henne. 

 

Förutom att prata om kolik så fick vi även vägt och mätt pyret. 3,4 kg och 54 cm. Hon växer så det knakar! Efter bvc kom Evve hit och umgicks lite. Har saknat henne så det var både mysigt och välbehövligt. Meja fick även en hel kasse med kläder från Ronja och Ellie. Tack snälla du! 

 

Idag kom både Renée och Carro förbi. Kul att träffa dem båda två och de tyckte nog att det var väldigt skoj att träffa varandra också. Härligt att ha en liten del av gamla Torslanda hemma i mitt vardagsrum. Lilleman älskade uppmärksamheten han fick och Robin njöt av lugnet framför datan och lite välförtjänt egentid. Egentid är inget som står högt upp på våra prioriteringslistor just nu. Det är så mycket smidigare att vara två och hjälpas åt. 

 

Tjejerna gick för någon timma sedan, så nu tänkte jag ta det lugnt en stund och sedan ge mig ut på en kvällspromenad med familjen. Bara 6-7 kg kvar och sedan är alla gravidkilon borta. Heja mig! 

 

Igår fick jag hem ett jättefint paket från faster Cina. Tack så mycket! Finfina skor till barnen, bodys och Leos första par Levisjeans.

 

 

 

 

Leo är inne i en fantastisk fas. Han är så fascinerad av allt som rör på sig. Ju mer det sprattlar desto bättre. Djur är en favorit, speciellt fåglar. Tänk att något så litet kan ge honom så mycket glädje. Lillasyster är hans största kärlek just nu, speciellt när hon sprattlar till. Jag undrar om han förstår att de är av samma "sort" eller om han tror att vi har skaffat någon form av husdjur. Det hade varit intressant att kunna läsa hans tankar emellanåt. 

 

Vi har haft en jättelugn dag här hemma och bara slappat. Lilleman går mer än vad han kryper. Tillslut var olyckan framme. Han sprang genom hallen in i vardagsrummet och skulle ta tag i tv-bänken. På något sätt så missade han bänken och hamnade med tinningen före in i kanten och kastades ner i marken. Det svullnade upp snabbt kring ögat. Efter ett samtal till sjukvårdsupplysningen så åkte Robin in med honom. 

 

Han ringde hem precis. Domen löd "en liten lätt hjärnskakning" men synen och de andra värderna såg bra ut. Så nu ska vi försöka hålla honom stilla i några dagar. Mitt mammahjärta blöder lite. Tur att Robin åkte in med honom, han är lite lugnare än vad jag är. Tur att vi är två och kan sammarbeta. 

 

För att tänka på något annat en stund så bjuder jag på några fina bilder som jag tog i lördags när vi var hemma hos Robin föräldrar och åt senast. Min pappa och Carina var också medbjudna. Det blev otroligt mysigt och även fast regnet öste ner stundvis kunde vi sitta ute på altanen och äta. Det är en riktigt svensk sommar! 

 

 

 

I juli 2012 gifte sig en av mina vänner med hennes stora kärlek. Efter flera års vänskap och ett års distansförhållande valde de att göra något åt saken. Hanna min kompis, gifte sig med sin Tyler och hon flyttade till Canada. Deras bröllop (som jag verkligen hade sett framemot att gå på) var planerat att gå av stapeln en dag innan Leo var beräknad. Dessutom så skulle bröllopet äga rum i Stockholm, så vi beslöt oss för att stanna hemma.

 

I år hade de planerat att göra en liten Sverigeturne. I Göteborg skulle de bara stanna i knappt en dygn och det skulle bli den 2ra augusti. Eftersom att Meja var beräknad den första augusti så var chansen rätt stor att vi inte skulle hinna ses denna gången heller. Jag kunde inte boka om till veckan efter och att bjuda in dem till förlossningen kändes inte heller som ett bra alternativ. Denna gången hade vi dock flyt. Igår var de här! Så himla mycket har hänt på ett år, sedan vi senast sågs. Hon har flyttat till Canada, överlevt sitt första år som gift och skaffat sig ett jättebra jobb medan jag har tagit min examen, förlovat mig och skaffat två barn. Inte illa. Det blir svårt att toppa detta året med stora händelser till nästa år och tur är väll det. Dags att lugna ner sig lite. 

 

Vi hade det hur trevligt som helst igår i vilket fall. Hann med lite skvaller, grilla och Hanna som är en otroligt duktig fotograf erbjöd sig att fota barnen. Väntar med spänning på resultatet!

 

 

 

Den första augusti, alltså idag, var lillskruttan beräknad. Det känns rätt konstigt med tanke på att hon redan är tre veckor gammal. Jag har hört från flera stycken hur tur jag har haft, för att båda mina barn valde att dyka upp innan bf. Tydligen är det de sista veckorna av graviditeten som är de tyngsta och därmed de värsta. Jag känner mig lyckligt lottad och det är för att båda barnen mådde bra när de föddes och att allt flöt på utan större komplikationer. Nog om det. 

 

Dagen firade jag med att ge mig ut på äventyr med båda barnen utan pappan i familjen. Jag var rätt nervös till en början men insåg snabbt att det värsta som kan hända är att de skriker ikapp under hela spårvagnsresan. Det är pinsamt men inte farligt. 

 

Det blev en heldag i Slottsskogen med Natta och Lea. Barnen uppförde sig över förväntan och Nathalie var snabb med att rycka in vid oförberedda matstopp och gallskrikandes blöjbyten. Inga konstigheter. Kändes skönt att jag vågade mig iväg hemifrån.