danielarossi.blogg.se

Vi bestämde oss för att gå till Liseberg igår på eftermiddagen. Jag har nog aldrig sett så många människor på ett och samma ställe innan. Helt plötsligt kände jag mig jättegammal när jag försökte undvika att köra över alla människor med dubbelvagnen. Fick lite panik av alla folk. Lilleman fick testa på att åka sin första åkattraktion. Jag kan inte riktigt svara på om han gillade det eller inte, han gillade i allafall att gå runt inne på Liseberg. Antar att det fanns hur mycket intressant som helst för honom att titta på. Vi bestämde oss för att komma tillbaka någon annan dag i allafall. Finns roligare saker att göra än att stå i kö hela dagen, speciellt nu när vi kan gå till Liseberg på fem minuter.

 

I tisdags fick vi spontanbesök utav barnens farmor och farfar. Jag känner många som klagar mycket över sina svärföräldrar, men mina är helt fantastiska. Barnen älskar dem och de är hur festliga som helst. Jag måste haft en otroligt tur eftersom att världens bästa man även kom med otroligt fina föräldrar. Nej, jag fjäskar inte. Man måste få lov att berömma folk i sin närhet, vilket man tyvärr glömmer av lite för ofta, i allafall jag. Dagens ros är nu utdelad.

 

 

 

Har organiserat Leos och Mejas garderob i dagarna och måste visa upp resultatet.

Så otroligt nöjd.

 

Hos BVC gick allt bra (förutom att Robin och lilleman rev lekrummet). Meja ökar snabbt i vikt och växer som hon ska. Snart uppe i 4 kg. Hennes mage har dock börjat krångla så hon får kämpa en hel del stackarn. Inatt blev det inte många timmars sömn för någon av oss. Har börjar med sempers magdroppar sedan några dagar tillbaka och hoppas att de ska hjälpa henne lite i allafall. Dessa små magar, känns som de allra flesta bebisar har problem med sina magar i början tyvärr.

 

 

Dessa barn är så otroligt fina och lilleman vill gärna mysa med lillasyster så fort han får en chans. Ni två gör mitt liv perfekt! 

 

 

 

Nu går det undan. Ibland känns det som hösten är på ingång men då för jag påminna mig själv om att industrisemestern inte ens är över än. Fast lite ångest får jag allt när jag läser på facebook att bekanta och vänners semester är över. Redan?! Jag är förvisso föräldraledig och har inte arbetat en enda dag sedan i maj 2012 men det är en speciell känsla kring folk som är på semester. Lite lugnare, lite gladare, mycket mer avslappnat och inbjudande. 

 

Våra dagar har varit så avslappnade de går att vara med en så gott som nyfödding och en 13 månaders. Små projekt blir stora projekt men det är okej.. det ordnar sig. Vi har haft vänner på besök och det har blivit mycket utelek. Idag är det dags för bvc för att se så lillskruttan växer som hon ska och sedan kommer Lea hit för att busa med Leo.

 

Jag funderar på att använda Rutavdraget och anställa någon som kommer och städar en gång i veckan. Tänk vad härligt att kunna lägga den tiden på något annat. Köket här hemma städas flera gånger dagligen i allafall. Lilleman äter nämligen själv.. Och än så länge saknar han helt finess men lycklig är han så jag låter honom träna. Träning ger färdighet, right?

 

Några tips för att få honom mindre klibbig efteråt? Hakklapp hjälper inte mycket. Att ha honom i bara blöja gör nästa saken ännu värre, all mat hamnar ju på mig på väg in i badrummet. Igår hittade jag en heltäckande "regnkappa" på Ikea. Den blir det till att testa idag. 

 

När jag har haft en dålig dag mår jag genast mycket bättre av att shoppa lite. Lite fattigare men mycket lyckligare. Eftersom att barnen inte alls var sammarbetsvilliga när vi var ute på landet i helgen, fick de nya kläder. Inte alls logiskt egentligen, men än så länge är de för små för att förstå det sambandet, så det gör inget. Fick i allafall hem det jag beställde från Oii och babyshop igår. Här är några av mina favoriter från shoppingen.

 

Nu kanske inte riktigt lilleman springer mellan rummen här hemma men idag tog han sina första steg utan stöd. Han är inte det minsta rädd och släpper taget om det han håller i titt som tätt. Idag var han dessutom sugen på att gå för egen maskin. Först så gick han mellan mig och Robin här hemma och nu på kvällen så tog han även några steg själv ute på gräsmattan. Min stora kille, du gör mig så stolt!

 

 

Fast lillasyster bara har funnits i två veckor (idag är hon 14 dagar gammal) så har vi hunnit med att göra mycket olika saker. Det är stor skillnad mellan första och andra barnet. När Leo var nyfödd var vi mest hemma och myste. Jag kunde sitta och titta på honom i flera timmar. På sin höjd gick vi ut på en kvällspromenad med honom i vagen och började han gråta så vände vi snabbt hemåt. Det är lite annorlunda denna gången. Givetvis så försöker jag mysa så mycket som möjligt men samtidigt har jag en ettåring att ta hand om. Han kräver ännu mer omsorg än lillasyster. Jag försöker att se till att hans vardag är som innan lillasyster kom till världen. Att vi träffar vänner och släktingar lika ofta, är ute lika mycket osv. Jag förstår inte hur jag kunde tycka att det var "jobbigt" att ta hand om ett spädbarn innan. Det går ju inte att bli mycket enklare än så. Vi alla mår bra i allafall och försöker att komma in i nya rutiner som passar vår familj. Är så glad att Robin har semester i en månad nu. Annars hade jag varit ensam hemma med två små idag. Skrämmande tanke;)

 

 

Dagen hade kunnat bli helt perfekt. Solen kom fram och vi bestämde oss för att åka till landet. Leo var trött redan här hemma men vi bestämde att han fick sova i bilen ifall han kände för det.

 

Leo valde att inte sova i bilen. Han valde istället för att vara ledsen och övertrött. Vi valde att gå en promenad för att båda barnen skulle somna i vagnen. Meja som alltid sover, ville plötsligt inte ligga i vagnen. Hon ville bara ligga i famnen. Hon  skrek och Leo skrek. Det slutade med att båda barnen var helt hysteriska. Jag gick och bar på Meja och Robin gick och bar på Leo. Det måste sett riktigt roligt ut på avstånd och två kvinnor kom fram och påpekade det också. Kul att vi lyckades med att roa någon i allafall. Tillslut däckade barnen men turades om att väcka varandra ungefär var tredje minut. Detta fortsatte i två timmar och sedan gav vi upp och åkte hem igen. Nu har jag precis avslutat en massa tröst-shopping på oiidesign. 

 

Vad jag har lärt mig idag: Att ha två barn är dubbelt så jobbigt som att bara ha ett. Att det låter otroligt högt när två barn skriker ikapp. Att det snart är dags att introducera napp för lillasyster. 

 

 

Meja fick sitt första bad precis. Det gick hur bra som helst. Riktigt soft unge;) Hon nästan sov sig igenom det.

 

Leo däremot..han skrek som aldrig förr när vi badade honom för första gången. Nu i efterhand är jag medveten om att han fick bada i alldeles för kallt vatten, så det var inte konstigt att han skrek. Meja fick spa, Leo fick isvak. Ibland är det skönt att inte vara förstagångs förälder längre. Man har hunnit att lära sig en del på vägen.

 

Nu är Leo äntligen feberfri, så vi tänkte åka ut till Fiskebäck och njuta av sommaren. Vi lämnade ju en pool hemma hos hans farmor och farfar för någon månad sedan. Känns som det är dags att för honom att använda den, eftersom att han älskar att bada. Deras trädgård är dessutom perfekt för lek och bus. 

 

Igår fick vi fint besök av en kompis som jag umgicks med dagligen när jag bodde i Usa. Hon är gravid med sitt första barn. Det är så kul att folk i min närhet äntligen väljer att skaffa barn. Då är vi ju föräldralediga samtidigt och har automatiskt större möjlighet att umgås.  

 

Denna sommaren är och kommer bli speciell på många sätt. Flera vänner som jag inte har träffat på många år, främst på grund av att de bor i andra länder, kommer att besöka Gbg i sommar. Hanna, Johanna och Noora, jag längtar efter att träffa er även om jag är så disträ just nu och har svårt att göra ordentliga planer.

 

Idag har det inte varit Leos dag. Han vaknade med feber som har suttit i hela dagen. Han ben är svullna från vaccin-sprutorna igår och benen har varit röda och ömma. Hans två framtänder håller dessutom på att spricka igenom tandköttet. Dessutom så kan han inte få all uppmärksamhet här hemma längre. Min stackars älskling! Har verkligen tyckt synd om honom idag. Hoppas han vaknar pigg och lycklig imån min lille plutt. 

 

Utöver att tycka synd om lilleman så har jag rensat ut min garderob. Har slängt massor av gamla kläder och när jag har gått ner alla gravidkilon, ska jag unna mig en ny garderob. Det är en bra morot. Efter jag var klar med utrensningen så fick till och med Robins kläder plats, så nu behöver han inte dela garderob med barnen längre. Kändes skönt att packa ner alla "mammakläder" också, de gör mer nytta hemma hos någon kompis istället. 

 

 

Båda barnen var så duktiga på BVC idag. Lillasyster har gått upp 100g på bara två dagar och låg på 3,2kg. Leo ligger rätt stilla i vikt och längd just nu men han vägde ungefär 10,8kg. Idag var det dags för hans 1års vaccin. Han var så tapper min lilla älskling, men det gör ont i hjärtat, när man både ser och hör hur ont det gör. Hoppas det dröjer innan det är dags för nästa omgång av sprutor. 

 

Efter BVC gick vi hem och Robin började grilla  medan barnen sov i vagnen. 

 

Pappan i huset är ute och går en pw med lilleman. Han har gett sig tusan på att bli av med sina gravidkilon. Robin har varit riktigt aktiv sedan vi kom hem från bb. Heja pappa! En av fördelarna med att han går ut med lilleman varje morgon är att jag och Meja kan ligga kvar och mysa med gott samvete. Jag har aldrig varit mycket för att sova länge på morgonen men med en liten bebis brevid, är det mycket lättare. Mys på hög nivå! 

 

Hoppas ni alla får en underbar dag i solen! Själv ska vi till BVC i eftermiddag för 1års vaccin. Usch. Hatar verkligen att se när de små får ont. Skönt att Robin är med. 

 

 

Dagarna bara rullar på i världens fart. Lillasyster är redan en vecka gammal. Jag njuter och känner mig otroligt stolt när jag ser på mina fina små barn. Leo har varit rätt "upp-och-ner" de senaste dagarna. Han har varit mer klängig, gnällig och tappat sina sovrutiner. Idag kände jag att det hade vänt, han var sig själv och jag kände igen min lilla kille igen. Så skönt!

 

Lillasyster är väldigt lätt att hantera. Hon sover sig igen allt här hemma och på natten vaknar hon bara en snabbis för mat än så länge. En riktigt nöjd liten tjej. I måndags var vi dessutom på storken-mottagningen för att kolla vikt och hörsel. Det fanns inget att anmärka på hörseln och hon har redan varvat sin födelsevikt. Mitt lilla matvrak.

 

Nu har vi varit hemma i två dagar. Allt har gått över förväntan men har ändå lite dåligt samvete för att jag inte längre kan ge Leo all min uppmärksamhet. Jag har iofs en känsla av att de flesta föräldrar känner så, när familjen utökas med fler familjemedlemmar. Hoppas att den känslan går över när de blir lite äldre och när man ser att de har glädje av varandra. 

 

Dagarna har varit fyllda av bebismys, det finns inget som luktar så gott som en nyfödd liten bebis. Vi har även hunnit med en del barnvagnspromenader och träffat den närmaste familjen. 

 

Meja (nu har hon äntligen fått ett namn) har fått träffa sin morfar och extra mormor, sin gudmor (Mini) och självklart sin mormor, farmor och farfar. Lilleman har älskat att huset har varit fullt och alla har varit duktiga med att lägga mest energi och uppmärksamhet på honom eftersom att det är han som behöver det mest.

 

 

Alla tester idag var bra så vi fick lov att åka hem om vi ville. OM jag ville. BB-hotellet är iofs helt okej och man behöver inte fokusera på något annat än den nya bebisen, men jag saknade min stora kille här hemma för mycket. 

 

Lilleman har haft det hur bra som helst med svärmor när Robin har varit uppe hos mig och lillasyster på BB. Tack så mycket för hjälpen! 

 

Nu sover Leo, helt slut är han stackarn. Så nu tänkte jag krypa ner och mysa med bebis.