danielarossi.blogg.se

Inatt vaknade jag och Robin av att Meja försökte skrika men mest väste och rosslade. Hon blev mer och mer hysterisk. Givetvis blev hon ännu mer stressad och resultatet blev att hon kippade efter andan. Känslan av panik växte hos både mig och Robin. Jag ringde 112. Efter att sjuksköterskan hade lyssnat på Mejas andning så skickade de en ambulans. 8 minuter senare var de här och då kunde vi äntligen slappna av. Eftersom att hon var andningspåverkad så ville de ha med henne in. I ambulansen fick hon ventolin och redan där blev hennes andning mycket lugnare. På sjukhuset konstaterades det att hon hade krupp och eventuellt förkylningsastma. Hon fick någon medicin mot krupp och alvedon för att få ner febern. Tre timmar efter samtalet till 112 var vi påväg hem igen.

 

Under dagen har hon nästan mått som vanligt men nu på kvällen började hon väsa lite igen. Jag hoppas verkligen att vi slipper uppleva samma sak inatt. Ångesten växer fast jag samtidigt känner mig mycket mer förberedd än igår. Mitt stackars lilla barn.