I tisdags var vi på Mejas sex-månaders kontroll. Hon blir snart 8 månader men då både Meja och hennes barnläkare har varit sjuk i omgångar så har vi inte lyckats att träffa henne förrens nu. Sex-månaders kontrollen som delvis går ut på att klara av att flytta ett föremål mellan sina händer var lätt för Meja. Dock så känner jag ett helt annat lugn inför dessa "tester" med andra barnet. Med Leo kände jag mer en hets att ligga i "fas" men nu inser jag att det kommer och att alla barn utvecklas i sin egna takt. Finns ingen anledning att hetsa. Det är lika bra att bara njuta av att man är där man är idag, imorgon händer något nytt. Meja är i allafall 74 cm lång och väger 8,6 kg. Igår passade vi på att leka i sandlådan för första gången. Eftersom att hon bara hade en tunn overall på sig så satt vi inte i sandlådan så länge men skoj tyckte hon att det var. Hon har börjat tröttna på att sitta i vagnen och kolla på medan storebror springer runt som en liten galning. Så fort det blir varmare så är det enklare att plocka in och ur henne ur vagnen så hon kan vara med och leka. Jag förstår att hon blir frustrerad av att bara sitta still.
Leo utvecklas också i en rasande fart. Nu är det framför allt talet som kommer. Sedan han började på förskolan så uttrycker han i meningar när han pratar. Dock så är det fortfarande på hebreiska, men man hör verkligen hur han försöker förklara saker för oss. Han blir riktigt arg också när man inte riktigt förstår vad han ber om. Om man frågar honom vad pappa gör så svarar han "pappa jobblar". Vilket givetvis betyder att pappa jobbar för er som inte förstår barnprat. Leos största intresse just nu är att gå i trappor. Detta sker med livet som insats varje gång så det gäller att hålla sig i närheten. Någon som vet när barn utvecklar sin självbevarelse drift?
Jättefin dockteater med Rödluvan som barnen fick av deras morfar. Den har vi lekt med hela morgonen.
