danielarossi.blogg.se

Just nu sitter jag utanför Leos dagis och väntar på att han ska vakna från sin vila. Tänkte komma extra tidigt och hämta honom idag eftersom att han har varit ledsen vid lämningarna. Förhoppningsvis går det över och enligt pedagogerna så har han roligt under dagarna. Jag och Meja har det jättemysigt hemma. Vad lätt det känns att bara ha ett barn att ta hand om när man är van vid två. Riktig semester för mig.

 

 

Fick ett jättestort paket från USA igår. Det var fullknökat med kläder till Meja, träningskläder till mig, en hemstickad halsduk, turkey jerky (så himla gott) och mina favorit läppsyl från burts bee. Det är något speciellt med post från utlandet. Visst går mycket att få tag på här hemma men då måste man ofta kompromissa med vad man ursprungligen ville ha för smak/doft/färg eller liknande.

 

Barnen är fortfarande småsjuka och sover just nu middag medan jag försöker övertala min syster att passa barnen så jag kan åka in till stan och få en massage. Det går väll lite sisådär om jag ska vara ärlig.

 

 

Under de senaste 24 timmarna har vi haft två olika mäklare här hemma. Den sista kommer inte förrens på måndag. Värderingarna utav vår lägenhet har varit bra. De har landat bra mycket högre än vad vi hade kunnat tro. Ännu bättre eftersom att vi inte ens har bott här i två år. Nu känns ett husköp ännu närmare. Längtar tills barnen kan få varsitt sovrum och jag och Robin kan få tillbaka vårat egna. Jag tror dessutom Robin längtar efter att kunna arbeta hemifrån, vilket inte är möjligt förrens vi har mer utrymme. Nog om det just nu dock.

 

Leo  har varit hemma från förskolan i två dagar. Han hann inte ens bli klar med inskolningen innan den första förkylningen slog till. Eftersom att han är gnällig och snorig så känns det bäst att ha honom hemma. Han får göra klart inskolningen nästa vecka istället.

 

Trevlig lill-lördag på er!

 

Det tog ett tag men äntligen ligger det snö på marken. Idag har vi spenderat många timmar på utsidan. Leo har åkt pulka och sprungit runt som en vilde i snön. Meja har också fått känna på snön för första gången. Härligt att solen har lyst hela dagen.

 

Barnens farfar har också varit här och hjälpt oss med att byta golvlister. Han har hjälp oss så himla mycket på det senaste. Vi är så tacksamma! I slutet av veckan kommer några mäklare hit för att värdera vår lägenhet och sedan är det bara för oss att vänta på att rätt hus dyker upp på hemnet. 

 

Nu väntar en lång dusch och sedan ett avsnitt av homeland. Mys-söndag!

 

 

Fast det blåser storm ute och snön ligger på marken så börjar jag få vårkänslor. Lite önsketänkande från min sida eftersom att det i allafall är två månader kvar av vintern. Längtar så mycket till att få se en klarblå himmel och samtligt få känna värmen från solen. Mitt nyårslöfte som var att inte handla så mycket, går inget vidare än så länge. Jag köpte denna jättefina röda vindfleecen till Leo. Hade en likadan fast grön förra året och älskade den verkligen. Meja fick en rosa utav Nathalie, så de kommer att matcha varandra. Kläderna är redo så nu saknas bara värmen. 

 

Igår när Maria och Minnalie (våra grannar en våning över oss) var nere och umgicks så märkte jag att Meja kunde sitta själv. Det är fortfarande vingligt och hon har inte hunnit att utveckla sina fallreflexer än, men hon sitter! Meja lärde sig alltså att sitta några dagar efter hon blivit sexmånader och Leo lärde sig sitta en vecka innan han blev sexmånader gammal. Meja är förövrigt en himla nöjd tjej och det har hon alltid varit. Hon älskar att leka med leksaker och hoppgungan verkar vara en ny favorit här hemma.

 

Nu är de första 5 dagarna av inskolningen avklarade. Det har gått över förväntan. Än så länge så har det bara varit en timma åt gången men redan imorgon utökas det. Leo älskar det än sålänge. Han hinner ju inte sakna oss på en timma. Ska bli spännande att se hur det blir sedan. Leo går på en Reggio Emilia förskola där det är meningen att de ska utforska sin omgivning själva och där pedagogerna är med för att stötta men inte som "lärare" i den traditionella bemärkelsen. De har inte heller så mycket leksaker (som dockor och bilar) utan de mesta är hämtat utifrån, såsom stenar. Detta kanske låter lite flummigt men jag tycker det är jättebra för att det då blir svårare att skola barnen in i de gamla klassiska könsrollerna.

 

 

Nu har min lille prins blivit stor. Idag var hans första dag på förskolan. Leo hade skoj och hann både leka med lera och busa med vatten. Jag har ändrat uppfattning. Dagis är superbra! Tänk vad skönt om han väljer att gegga där och inte hemma. Vad rent och fint det kommer vara här hemma då.

 

Efter inskolningen kom vår favoritfamilj hit så Leo, Lea och Wilmer kunde busa av sig den sista energin. En riktigt härligt dag och när barnen vaknar så ska vi ut och busa i regnet. 

 

Idag var jag sugen att testa på milen i Skatås. Robin kollade på två olika väderappar och såg att det skulle duggregna. Det kändes helt ok med tanke på att det är januari och man inte kan förvänta sig mycket bättre väder än så. 

 

Allt gick fel. När vi väl hade kommit dit så tänkte jag förbereda en flaska ersättning till Meja så den kunde svalna tills hon var hungrig. Då såg jag att jag hade glömt att packa ner ersättningen. Det började regna rätt rejält i samma veva. Jag vägrade att ge upp min promenad, så jag bad Robin åka och köpa ny ersättning. Efter mycket om och men så kom vi iväg. Vi hann inte komma mer än två kilometer innan det verkligen började att ösa ner. Leo blev skogstokig, när jag satte på regnskyddet på vagnen. Det är en mycket bestämd pojk vi har. Han började skrika och vägrade att ge med sig. När vi hade kommit runt 3 km insåg vi att han inte tänkte sluta skrika så vi vände om. Då ville han inte sitta i vagnen längre, fast han slapp regnskyddet. Robin tog honom på axeln och bar honom säkert 1,5 km. Det bara öste ner och vi var genomblöta, till och med strumporna var dyblöta.

 

När vi ska gå ner för sista backen lyckades jag på något sätt trampa fel. Ordentligt fel. Det tog mindre än tre sekunder och sedan låg jag på ryggen i leran och sprattlade med benen och armarna. Tillslut kom jag på att det var bäst att ställa mig på benen igen. Då insåg jag att jag hade jättemycket publik. Lerig, våt och med en gallskrikandes Leo kunde jag inte göra mer än att skratta hela vägen tillbaka till bilen. Vilken geggig promenad det blev och SMHI kan man inte lita på.

 

Väl hemma bestämde jag mig för att gå till gymmet. Tre gånger har jag lyckats att ta mig dit under de senaste två åren. Jag hade bestämt mig för att jogga på löpbandet. Jag hatar och springa och springer så lite som möjligt. Mitt mål var att överleva i 20 min. För er låter det säkert som ingenting men för mig så kändes det som en omöjlighet. Efter 20 min så kändes det inte alls så farligt som jag hade trott så jag bestämde mig för att satsa på 3 km, som förövrigt var det längsta jag någonsin har sprungit innan och det tyckte jag var otroligt jobbigt. När jag hade kommit till 3 km var jag inte ens trött så det blev 5 km. En halv mil! Jag är så otroligt stolt över mig själv! Inte gick det fort men jag vet inte om jag är mest stolt över distansen eller det faktum att jag joggade så länge. Jag tror det är det faktum att jag joggade så länge, för jag tycker fortfarande att det är otroligt tråkigt.