danielarossi.blogg.se

Idag fick jag sovmorgon. Min man är allt bra han. Jag ger han mycket beröm här i bloggen men han förtjänar det. Sedan åkte jag till Majorna för att äntligen få mina fransar fixade. Lovade mig själv att inte göra franser igen för jag såg helt tokig ut efter Leos förlossning. Fransarna stog åt alla håll och kanter efter jag hade missbrukat lustgasen. Men men, jag ångrade mig. Härligt att få känna sig lite vårfin. 

 

Nu ska jag och Leo gå ut på en promenad så att pappan kan få lite egentid också. 

 

Firades i Eriksberg hemma hos min mamma. Det var lugnt och stilla med en god middag. Leo var inte alls på humör och gnydde och gnällde under hela kvällen. Eftersom att lilleman inte alls var nöjd åkte vi hem rätt tidigt. 

 

Resten av kvällen spenderades framför tvn. Vi kollade på "Walk the line". Riktigt mysig film. Konstigt att jag aldrig har sett den innan men jag har iofs missat de flesta filmer som man "borde" ha sett. 

 

Längtar tills nästa påsk. Då ska Leo få sitt första påskägg och sen ska jag klä ut och sminka honom til en påskkärring. Just den där biten med att klä ut honom till påskkärring längtar jag extra mycket efter.

 

Efter att ha ätit godis till frukost (det är påsk, då får man göra det) bestämmde sig jag och Robin för att röra lite på oss. Tog en sväng ner på stan och köpte en vårjacka till lilleman som jag kikat på innan. Nu får våren komma. Vi är helt redo att hänga undan vinterkläderna. 

 

Efteråt åt vi lunch på köttbullekällaren. Lilleman älskade köttbullarna och fick i sig mycket av min lunch. Han hade ätit innan vi gick hemifrån men det är något med den maten jag äter. Det måste han bara ha, spelar ingen roll vad det är. Barnmatsburkarna duger inte längre för mini. Köttbullarna förövrigt var helt ok men inte bäst i stan, som jag har hört av någon annan innan. Hemmalagade köttbullar är mera min melodi.

 

Frukosten dagen i ära. 

 

Köttbullelunchen

 

Mini som försöker sno köttbullar från min tallrik. 

 

Jag tillsammans med köttbullemannens pappa.

 

I varje trappuppgång bor det en surkärring och i våran bor jag. Jag är vårat hus egna surtant. Tror inte att jag har blivit surare med åren men man ska inte bråka med en hormonfylld kvinna. Igår kväll fick jag nog. Den nyinflyttade grannen började borra i betong 19.15 och slutade aldrig. Hade precis lagt Leo och var inte sugen på att lägga om honom, för att grannen inte har nått vett i huvudet. 

Stormade upp till grannen. Tänkte faktiskt tanken att jag överdrev lite med tanke på vad klockan var, men kunde inte hejda mig. Utanför den nya grannens dörr stod en annan granne och han var inte gravid och hormonfylld. Tillsammans stod vi där ett tag och knackade men den fega grannen vågade inte öppna. Eftersom att jag inte fick pratat med dem och förklarat att många småbarn lägger sig vid 19, så lämnade jag en påskhälsning i hissen.

Jag och Robin diskuterade innan om man skriver sitt namn på lappen. Jag ville nämligen lämna mitt namn (så att grannen har en möjlighet att komma ner) men Robin sa att man inte gjorde så. Vad tycker ni?

 

Glad påsk alla!

 

 

Det slutade med en sväng in till stan men idag lämnade jag lilleman hemma med sin pappa och körde solo. Härligt att kunna och gå och strosa fritt, utan att behöva se upp så man inte kör över någon eller något. Mötte upp syrran och hon fick köpt ett par nya joggingskor. Jag blev också sugen på att köpa ett par jättenygga i rosa. Dock så kom jag på, att det spelar ingen roll hur ofta jag än springer, så kommer jag ändå bara att bli tjockare. Motivationen försvann ungefär samtidigt som den tanken dök upp i huvudet. 

 

Efter en sväng på stan så mötte vi upp pappa på Jameson. Syrran är en kvinnlig kopia av pappa. De blir mer och mer lika för varje år som går medan jag ser ut som det barnet som blev förväxlat på BB.

 

När jag väl kom hem möttes jag av en färdiglagad middag. Ibland skämmer min man allt bort mig.

 

 

 

Lillkillen ligger och sover i mitten av våran säng. Han vägrade att somna i sin egna säng nu på morgonen efter att han har fått sova brevid sin mamma hela natten. Pappan i familjen var nämligen ute på äventyr igår och då fick Leo ta pappas plats. Pappan i familjen ligger och sover tungt här brevid mig i soffan. Han mumlade något om billiga shottar. Jag frågade om han hade dansat på borden inatt, han svarade att det inte fanns några bord. Jag fundrar lite vart det inte finns några bord i stan. Sen somnade han om igen. Jag gissar på att han hade skoj inatt. Summan av kardemumman, ingen sover i sin egna säng på det här stället men alla utan jag verkar få sin skönhetssömn i allafall. 

 

 

 

 

 

 

Allt gick som det skulle på mvc, "lillasyster" mår bra. Efteråt åkte vi till passcentralen för att den andra lillasystern skulle hämta ut ett nytt pass. Hon ska ut och resa igen, lyxliraren. 

 

Vi tog en promenad in till stan och hamnade på paprika för lite lunch och skitsnack. Tiden rann iväg så vi hann inte göra så mycket mer. Var inne en sväng på Lexington men gillade inte deras nya sängkläder till barn. Snart kommer sommarkollektionen ut och hoppas att jag tycker om den mera. Leo behöver nya sängkläder nämligen och jag gillar Lexington. Snart nog kommer han säkert att vilja ha bilar eller andra odjur på sängkläderna, så jag får passa på att bestämma medan jag kan. 

 

Fick även med mig gott kaffe till kaffepressen hemma, så nu får helgen gärna komma. Längtar efter en långhelg med min man!

 

 

 

 

Alla som känner oss vet jag att jag har världens bästa syster. Dessutom är hon världens finaste moster. Jag och Leo har haft tur. Ännu bättre är att hon ska vara hemma över påsk. Vanligtvis så brukar hon arbeta i Norge nämligen och kan inte vara hemma lika mycket som jag skulle velat. 

 

Hon ska följa med mig till mvc nu på förmiddagen och sen så tänkte jag lura in henne till stan efteråt och luncha. Nu får du komma hit, vi saknar dig!

 

Hej alla!

 

Morgonen var jättestressig. Vet inte vad som har hänt sedan jag fick barn men jag är konstant sen till allt. Förr i tiden var jag alltid den som var först och verkligen avskydde folk som kom sent. Tycker alltid jag börjar i god tid men slutar alltid med att jag springer ut genom dörren och panikskickar "ursäkta jag blir 20 min sen" meddelanden. 

 

Idag ville jag dock inte bli sen. Vi var nämligen bjudna på Ellies 1 årskalas. Till historien hör att jag missade Ellies dop för några månader sedan. Jag trodde att det var en vecka senare än när det egentligen var och övertalade dessutom deras kusin och hans mamma om att jag hade rätt datum. Båda uteblev därmed från dopet. 

 

Vi hann i tid. Kalaset var mysigt, kändes som hela lägenheten var fylld med barn. Det var bra träning för mig inför framtiden. Barnen var verkligen överallt. Nu förstår jag varför föräldrarna ofta är med på kalasen. Leo hittade en Pippi-docka och satt snällt på golvet. Idag åt han sin första korv med bröd. Den älskade han och sedan blev han helt vansinning för att han inte fick smaka på glassen. Förstår inte varför faktiskt, han har aldrig smakat på glass innan, så det är inte direkt så att han vet vad han missar. 

 

Efteråt tog vi en långpromenad inne i stan och fick med oss en fin filt från elodie details. Var även uppe och fikade hos pappa och Leo fick massa fina kläder av Carina som hon hade köpt när hon var ute och reste sist. 

 

En bra dag helt enkelt!

 

 

 

Såhär roar man en 8 månaders bebis på kalas. Jaga flaskan. En fantastisk lek.

 

Sover gott efter första barnkalaset.

Idag lossnade det för Leo. I två månaders tid har han hoppat runt på rumpan. Alla bebisar kryper nämligen inte innan de lär sig och gå. Leo har studsat fram på rumpan som tiger i Nalle Phu. Jag har tyckt att det har varit jättegulligt men samtidigt tyckt att det ha varit lite tråkigt, för att det tar en sådan tid att hoppa från leksak till leksak. 

 

Jag tror att Leo tröttnade idag. Lea kröp typ över honom på babyrytmiken och han blev äntligen motiverad att lära sig att krypa. Nu kryper han runt i vardagsrummet som han aldrig gjort något annat. Givetvis blandar han krypningen med sin älskade rumphoppning. Mammahjärtat värker av stolthet. Go Leo! Mammas bebis kan! 

 

 

Babyrytmiken är nog veckans höjdpunkt för Leo. Alla barnen är fascinerade och sitter och kollar på varandra innan de blir modiga nog att krypa fram och klämma på varandra. Det är en stor grupp med ca 20 barn och föräldrar. Vi sjunger och dansar och barnen verkar älska det (speciellt såpbubblorna i slutet). För oss vuxna är det rätt bra träning, upp och ner, dansa runt och lyfta barnen upp i luften. Ungefär som på bilden ser de ut. Jag kunde inte med att ta upp mobilen och smygfota så snodde en från google istället.

 

Nathalie och Lea följde med oss idag. Det var jättekul. Lea är bara 2 månader äldre än Leo men det är sådan skillnad mellan dem. Hon är verkligen överallt. Kul att se hur snabbt de utvecklas.

 

Nu ska det städas. Tycker inte alls det är roligt men det känns bra att få gjort det på vardagarna så att vi inte behöver lägga helgens tid på det.

 

 

Igår när jag stod och gjorde gröt till Leo åkte han runt i sin gåbil. Han har blivit riktigt duktig och lärt sig att svänga och byta håll. Något annat som han även har lärt sig som inte är lika uppskattat, är att han tar fart med den här krigarbilen och kör på ens hälar eller tår när han vill ha uppmärksamhet. Detta brukar bara hända när jag eller Robin plockar in eller ut i diskmaskinen så tänkte inte på det igårkväll när jag stod med kvällsmaten. 

 

Helt plötsligt kör han in i mig med full fart. Jag tappade balansen och satte automatiskt ner höger handen. Den hamnade mitt i hans nygjorda gröt. Andra handen hamnade givetvis på spisplattan där jag precis gjort gröt. Först var jag bara chockad sen kom smärtan. När Robin frågade hur det gick, kom tårarna. Sen började Leo gråta. Det följde några minuter av kaos och Robin fick ta över matningen medan jag stod med handen under rinnande vatten. 

 

Idag känns handen bättre, blåsorna är borta. Ny dag...nya tag. En ny regel här hemma: Krigarbilen får inte vara i närheten när jag lagar mat längre.

 

 

 

När jag var inne i stan idag såg jag att de var rea på po.p (polarn och pyret för er som inte är inne i barnsvängen än). En av mina favoritaffärer när det kommer till barnkläder. Var på jakt efter andra saker idag så orkade inte gå in och titta. Satt och surfa runt lite förut och hamnade inne på po.p rea ändå. Insåg rätt snabbt att jag sett flera av dess plagg innan. De finns nämligen i Leos "växalåda".

 

Om jag hittar något fint så händer det ibland (läs. ofta) att jag köper det i en storlek större ibland två storlekar större. Delvis för att han antagligen inte behöver något i den storleken han har nu och så tänker jag att det är bra att sprida ut utgifterna lite. Så när han byter storlek så behöver jag inte köpa allt nytt samtidigt. Detta har gått lite till överdrift insåg jag idag. Lillprinsen har idag storlek 74. Kläderna i "växalådan" är i storlek 86. De köptes för kanske fyra månader sedan och han kan tidigast ha de kläderna, som po.p idag säljer på sin rea, om tre månader.  Känns inte riktigt helt rätt och är inte så ekonomiskt försvarsbart. Jag hade ju kunnat köpa alla kläder på rea istället. Det finns dock en ljusstråle i denna historia.. Leo har ingen aning om vad som är "inne" och han bryr sig ännu mindre om det där som vi kallar för kläder. 

 

 

 

Tillslut tog jag mig i kragen iallafall och åkte in till stan. Hittade en stor ram som jag har letat efter. Blev så glad att jag äntligen hade hittat en ram jag ville ha, så så det blev några fler spontanköp i bara farten, innan vi tog en härlig promenad hem i solen. 

 

Nöjd med dagens insats..(bara busat och myst sedan vi kommer hem) ligger vi nu i sängen och väntar på att pappan ska komma hem från jobbet.

 

 

För ett år sedan ungefär var vi och tittade på ett hus utanför Kungälv. Närmare bestämt i Diseröd mitt ute i skogen någonstans. Huset var otroligt fint och topprenoverat. Vi blev kära i huset och var väldigt nära att lägga ett bud. Tackar Gud eller någon att vi tänkte om och tänkte rätt. Det fanns en pizzeria i Diseröd, inte ens en servicebutik. Kanske inte det roligaste stället att spendera mina dagar som mammaledig på. Jag hade fått panik där ute i skogen. 

 

Vi tänkte om. Hus med trädgård får vänta. Läget är viktigare än huset för oss. Det blev en lägenhet i Johanneberg med uteplats istället. Det passar oss mycket bättre. Nära till familj och vänner.

 

I det fina huset mitt i skogen hade ägarna ramat in ett fotografi på sitt barn som de hade i sovrummet. Jag fastnade för det och idag fick jag äntligen mitt egna. 

 

Sverige levererar fint väder idag igen, så nästan hela dagen har spenderats utomhus. Har gått runt i Sannegården och nere i Eriksberg. Blev en kaffe vid bryggan också. Så fint nere vid kajen. Nu får alla kalla vindar försvinna så våren kan komma på riktigt. Längtar tills jag kan sitta på en uteservering och sola utan att behöva ha ytterkläder på mig.

 

Sitter hemma hos mamma nu som håller på att laga mat. Snart kommer Robin också. Lyxigt när någon annan står för matlagandet.

 

 

Älskade barn, du är fantastisk!

 

 

Jag kan drukna i dina blåa ögon. Du är 8 kg kärlek. Jag vill helst inte att du blir större.

 

 

 

 

Idag bestämde vi oss för att åka till Marstrand. Robin var sugen på att gå runt i fästningen och solen lös. Det kändes som en riktig vårdag. Lite kallt bara men det kan man inte klaga över när man har valt att bo i Sverige. Solen värmde och det kändes härligt att kunna använda solglasögon igen. Jag älskar sådana här spontana mini-resor! 

 

Nu sitter vi i soffan alla tre. Helt slut efter en heldag vid havet. Ingen var sugen på att laga mat så det fick bli thai från favoritstället. Vi satte på hockeymatchen också men stängde av lika fort.. 3-1 till Luleå. Jag är en stolt medgångssupporter.

 

I april förra året gick jag och Robin och tittade på barnvagnar. Vi tyckte att det var spännande men samtidigt väldigt förvirrande. Det fanns och det finns så otroligt många olika varianter att välja bland. Jag visste att jag ville ha en trehjuling och jag fann den. Vagnen med stort V enligt mig. Vi köpte en Urban jungle. 

 

Det var kärlek från första ögonkastet och vagnen har varit kanon men idag kom en söt tjej och köpte den. Hon väntar barn först i september, men hon var lika förväntansfull som jag var i april förra året och kunde inte hålla sig längre. 

 

Med sorg i hjärtat sa jag hejdå till vagnen (fascinerande hur man kan fästa sig så vid en sak). Kanske kan jämföras med en del människors kärlek till sin bil. Nu börjar ett nytt kapitel i vårat liv. Vi tre ska bli fyra så givetvis måste vi kan en vagn där pyret också får plats. Tog ett gulligt kort där Leo också var framme och sa hejdå till vagnen.

 

 

God morgon alla!

 

Frukost är det bästa målet på hela dagen. Det hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle tycka då jag spenderade hela högstadie-och gymnasietiden med att hoppa över just frukosten. Vuxenpoäng till mig. Något som slår frukost alla dagar är frukosten på helgen, då vi har tid att duka fram maten och sitta ner och äta tillsammans. Familjetid när den är som bäst. Leo har lärt sig att uppskatta myset i soffan också och han vill gärna smaka på våra mackor annars blir han arg. 

 

De söta jeansen från Nova star får flytta in i Leos garderob och den gulliga klänningen från Mini rodini får jag förhoppningsvis se på Ellie till sommaren.

Det blev en härlig tur på stan. Först gick jag och Nathalie runt inne i femman och sedan gick vi och hälsade på en kompis till mig på hennes nya jobb. Hon arbetar i stans sötaste barnbutik, digulo. De hade så himla fina barnkläder! Jag hade aldrig lyckats jobba på ett sådant ställe, jag hade spenderat hela lönen direkt. Dock så föredrar jag verkligen dessa mindre butiker framför tex. hm och lindex. Allt känns så mycket mer personligt. Fick med mig ett par jeans till Leo och en klänning som vi ska ge bort i present.

 

Shoppingen avslutades med lunch på Expresso house och när vi kom hem däckade Leo med en gång. 

Sitter och dricker kaffe och tittar ut. Solen lyser och om jag inte hade sett snön på marken så hade jag trott att det skulle kunna bli riktigt varmt idag. Leo håller på att riva sitt rum samtidigt. Kul att se honom fara omkring, nu när han kan förflytta sig, och utforska varje hörn ordentligt. Allt är intressant och mitt hjärta smälter när jag kollar på honom. Tänk vad stor han har blivit. Imorse fick jag inte hjälpa till med vällingen. Han kan själv.. så liten och så enveten.

Nu ska vi snart börja göra oss klara för att träffa Nathalie och hennes två barn för fredagsfika inne i stan.

Ha en härlig dag alla!

Nu har Robin precis lagt lilleman medan jag sitter och försöker lära mig hur det här med en blogg fungerar. Jag har bestämt mig, nu är det dags. Jag ska bli med blogg! Det känns som om varenda människa har en blogg nu för tiden. Dagbok är ingenting för mig och jag är tyvärr ägare till Sveriges sämsta minne så tänkte att detta kan vara ett bra sätt för mig att minnas småbarnstiden. För även om man tror att man aldrig kommer glömma roliga saker som händer så svikar minnet alltför ofta.