Alla familjers värsta mardröm skulle jag kunna tänka mig. Leo vaknade inatt av att han hade spytt ner sin säng. Det blev några omgångar till men jag spar på detaljerna för eran skull. Jag har precis lyckats få i honom vätskeersättning och han verkar redan piggare. Än så länge är det bara han som är dålig och jag hoppas vi andra slipper magsjuka. Nu låser vi in oss i några dagar. Hoppas ni andra mår bättre! 
 
 
 
Bilder från en skogspromenad häromdan.
I lördags innan dopet var det mesta kaos. Dopet var inte förrens 14 och eftersom att vi sällan går upp (mer eller mindre ofrivilligt) senare 6.20 så kände vi att vi hade gott om tid på oss att få allt i ordning. Meja som vanligtvis brukar sova hela förmiddagen, vägrade att sova. Trött var hon men hon vägrade att ligga ner. Det slutade med att vi fick turas om att gå runt att bära på henne medan vi försökte fixa i ordning i lokalen, som vi skulle ha dopfikat i efteråt. Konstigt att barnen vägrar att sova när man verkligen vill att de skall göra det. Det slår aldrig fel. Behöver man en utvilad bebis så får man sällan det.
 
Sedan fick vi reda på att hennes gudfar var magsjuk. Vi kom upp till kyrkan i sista minuten. Jag var helt knallröd i ansiktet och genomsvettig. Alla var redan där och väntade på oss. Vi försökte leta reda på prästen för att berätta att vi var en person kort, men fick då reda på att han var sen. Rätt komiskt att vi inte var de enda som var sena, men det känns ändå som att prästen borde ha koll på klockan. Trots att det var tre barn som skulle döpas samtidigt så gick cermonin smidigt, fast prästen inte ens kunde namnen på barnen. Meja sov igenom allting (då var det tydligen dags att sova) men vaknade och gallskrek när prästen väckte henne genom att hälla vatten på hennes huvud. 
 
Efter dopet gick vi ner till vår föreningslokal där vi bjöd på lunch och tårta. Jättemysigt att ha alla samlade samtidigt. Barnen lekte och sprang runt överallt. Meja fick otroligt fina paket! Bl.a ett guld halsband med ett hjärta, en liten servis, kläder, fina böcker, födelsedagståg, presentkort och nallar. Efter dopet var vi helt slut allihopa. Jag och barnen somnade tidigt medan Robin passade på att gå ut med några vänner. Det blev en mycket fin dag. Tack alla som var med och gjorde Mejas dopdag så speciell!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
I helgen ska min vackra lilla tjej döpas! Förberedelserna är i full gång. Jag vill ju självklart att det ska bli en minnesvärd dag. Igår kväll bakades det bullar och kvällen innan gjordes det matpajer. Senare i veckan ska jag försöka mig på att göra cakepops, vilket låter både krångligt och kladdigt. Cupcakes ska det även bli för de som inte gillar tårta. 
 
Jag är medveten om att jag låter som värsta bullmamman som inte gör annat än att stå i köket. Det stämmer inte. Jag har sån tur att både mamma och svärmor hjälper till så otroligt mycket med allt som behöver göras. Utan dem hade gästerna inte fått någon mat. 
 
Tacopaj. 
 
Bullar. 
 
Lilltjejens fina dopklänning som svärmor köpt.
Först så rensade han i köket. 
 
Sedan gjorde han fint bland skorna. 
 
Efteråt satte han sig för att läsa pappas böcker. 
 
Jag tackar så mycket för hjälpen! Just nu sover han middag, det tär tydligen på krafterna att hjälpa mig att städa. 
Eftersom att jag råkade el-stöta mig själv på min födelsedag och därmed spenderade den kvällen på akuten, firade jag min födelsedag lite smått igår istället. Jag hade egentligen kunnat strunta i att fira den men min mamma hade andra planer. Mamma och mini kom hit och vi bjöd på entrecote och klyftpotatis. Istället för tårta blev det morotskaka. Tänk att något så onyttigt kan låta så nyttigt. Fina presenter fick jag också. Nya handdukar och presentkort. 
 
Idag ska tydligen värsta stormen komma in så jag förberedde oss genom att låta Leo springa av sig utomhus i morse. Han har så mycket energi och om han inte får vara ute och springa under dagen så kryper han på väggarna. 
 
Leos första fiskedamm. 
 
Vinsten gick till pappan i familjen.
 
Födelsedags-frukost av min vackra man.
 
Min lilla pratkvarn.
 
Syskonkärlek.
Den senaste veckan har jag varit trött. Trött mentalt. Helt slut. Allt har rullat på i en rasande fart och tillslut blev det för mycket. Denna vecka har jag försökt att hitta mig själv igen. Försökt att leva i nuet. Saker har hänt som har påverkat mig mer än vad jag vill, men nu är jag redo att fokusera på allt som är bra. Vissa saker kan man faktiskt inte ändra på även om man önskar att man kunde. Nästa vecka är en ny vecka. Svackor i livet är naturligt men det ska bli skönt att allt är mer som vanligt nästa vecka igen.
 
Mycket fint har även hänt i veckan som har varit. Min bästa vän har fått en vacker dotter. Välkommen till världen Isabel!
 
Två av mina favorit bilder på Leo.
 
 
Min vackra älskade unge!
 
Idag under vår morgonpromenad utförde jag dagens första goda gärning. Såg en ordentligt berusad man sätta sig bakom ratten och köra iväg mot Mölndalsvägen. Jag som vanligtvis har otroligt dåligt minne lyckades memorera registreringsnummret och fick iväg ett samtal till polisen. Hoppas de hann stoppa honom innan han hann skada sig själv eller någon annan. 
 
Idag är det fredag! Robin är tillbaka på jobbet sedan några dagar. Han var dålig på att vara sjukskriven men verkar återhämta sig snabbare där än hemma. Svårt att få någon ro med två små som vill ha uppmärksamhet. 
 
Om om barnen är samarbetsvilliga så ska jag försöka få lite nytta gjord här hemma. Ser ut som en tornado har flugit igenom lägenheten. Laddar med en red bull just nu. 
 
Min vackra kille. 
 
Arg men lika söt för det. 
 
 
 
 
 
Hösten är så vacker! 
 
Igår kväll så var jag på en kurs i första hjälpen som öppna förskolan i Torslanda anordnade. Jag har velat gå en sådan kurs länge men inte velat lägga flera tusen kronor på det. Det var en otroligt trevlig tjej där från röda korset, som under 3 timmar lärde oss vad man skulle göra om man stöter på någon som är medvetslös. Sedan fick vi även träna på hjärt- och lungräddning på spädbarn och barn upp till 14 år. Det var riktigt olustigt och ingenting jag någonsin hoppas att jag behöver uppleva men otroligt härligt att få en uppfattning om vad man ska ta sig till i en sådan situation. Det viktigaste är ju att man faktiskt vågar att göra något. 
 
Detta är något jag varmt rekommenderar alla att gå på. I helgen ska jag träna på Robin så jag kan det ordentligt. Träning ger färdighet och jag hoppas verkligen jag vågar ingripa om jag bevittnar en olycka.
 
 
 
Tack så mycket för era fina kommentarer om min nya hårfärg. Jag ska ge det några veckor och se hur det känns. Tycker det är så roligt när ni lämnar några kommentarer efter er.
 
Ha en fin dag! 
 
Rödakorset,
Det senaste besöket hos frisören resulterade i att jag nu är blondin igen. Väldigt blond. Det tog ungefär tre timmar och sedan hade jag redan tröttnat på det. Så himla typiskt mig. Mitt hår måste hata mig. Nu fantiserar jag om att vara brunett igen. Väldigt mörkt hår är jag sugen på. Tror dessutom jag klär bättre i det. Jag har dock bestämt mig för att behålla detta tills det är dags att gå tillbaka till frisören. Känner mig som en 14 åring igen. Känns inte helt rätt.
 
 
 
15 månader gammal och så älskad! Det är bara full fart på dig ❤️
 
 
 
Äntligen var det dags för lite egentid. Robin är hemma med barnen och jag sitter hos frisören och får mitt hår fixat. Första besöket sedan Meja kom till världen. Det behövdes verkligen. Om inte pappan i familjen har panik där hemma när jag är klar här, så tänkte jag passa på att njuta av min nyvunna frihet och strosa runt några affärer innan jag beger mig hem igen. 
 
Härlig lördag! 
 
Inte så himla vacker men hur snygg kan man vara med ett kilo foliepapper i huvudet?
klippoteket,
Idag var det dags för 3 månaderskontroll på BVC för Meja. Hon är 60 cm och väger in på 6,1 kg. Min stora lilla tjej. Det var även dags för hennes första dos av vaccin, som hon inte uppskattade särskilt mycket, men vem hade blivit glad över att få en stor spruta intryckt i varje ben? Hon verkar nöjd just nu i allafall, hon har sovit bort hela dan. 
 
Jag och pappan i familjen har även varit på banken idag. Vi fick det lånelöftet som vi önskade. Lyckan är total! Nu blir det radhus nästa! 
 
På minus sidan finns egentligen bara en sak. Robin är sjukskriven igen. Hjärnhinneinflammation är inte och leka med. Två veckor till att börja med fick han. Stackarn, Robin älskar sitt jobb verkligen. 
 
Här är några bilder som jag tog igår när vi var i Slottsskogen med Nathalie och Lea. Sedan blev det en mysig lunch på en uteservering i närheten.
 
 
 
 
Mina barn har inte ens börjat förskolan än och ändå känns det som vi inte är något annat än just sjuka här hemma. Robin har ju hjärnhinneinflammation som jag nämnt innan. Meja fick ögoninflammation häromdan och Leo har gått och blivit förkyld. Undrar vad jag ska åka på? Jag får säkert allt och säkert samtidigt bara för att det ska kännas ordentligt. Robin gick i allafall och jobbade idag. Det var kämpigt för honom men fungerade skapligt. Jag och barnen har tagit det rätt lugnt. En morgonpromenad, lite lek och bus på gården och sedan åkte vi och hälsade på Tina när hon jobbade. Jag skulle inte handla något men kom därifrån med en mössa till Leo. Mössor kan man inte ha för många av? ;) 
 
Helgen har förövrigt varit jättebra. Lördagen spenderade vi på Universeum. Jag vet inte vem som gillade det mest, Leo eller Robin. Pojkarna hade kul! Efter en heldag där inne så åkte vi hem till Robins föräldrar och åt middag. En lyxig avslutning på lördagen.
 
På söndagen kom Robins föräldrar hem till oss så jag och Robin kunde smita iväg och gå på bio. Det behövdes lite egentid utan barnen. Tänk vad man kan uppskatta att kunna prata med varandra utan att bli avbruten ibland. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Igår gjorde vi vårt första besök på en öppen förskola. Det blev Kåken som jag fick tips om på facebook. Leo älskade det. Han var högt och lågt. Klättrade på allt och alla. Han är som en krigarmaskin som flyger fram, med mig tätt bakom, som får be om ursäkt till alla föräldrar vars barn han klättrar över och tar leksaker från.
 
Efter er vi hade varit där i någon timma åkte jag in till stan och shoppade lite barnkläder. Sedan kom min pappa hit och lekte med barnen. Idag hade jag en jättemysig kvällsdejt inplanerad med Tina och barnen men vaknade jättedålig. Tror att någon av alla barnen smittade mig med något. Robin har hjärnhinneinflammation och jag är risig medan barnen klättrar på väggarna. Dålig tajming! Känns som detta kommer bli en otroligt lång dag.
 
Öppna förskolan. 
 
 
 
Idag har varit och lekt uppe vid Näckrosdammen. Natta och Lea var äntligen med. Det är svårt att få ihop dessa playdates när barnen är sjuka var och varannan vecka. Givetvis så är de inte sjuka samtidigt heller. Idag lyckades vi i allafall. Hurra för friska barn! Efter vi hade varit ute och lekt ett tag så gick vi ner till soup and bagel och åt lunch. Jättemysigt där inne med otroligt trevlig personal. Jag uppskattar verkligen att de inte gnäller över min stora barnvagn. Jag är medveten om att den tar plats men jag fraktar två små i den. Den kan inte bli mycket mindre. Den blir inte mindre fast ni blänger på mig.. Jag lovar.
 
 
Soupandbagel, näckrosdammen,
De senaste dagarna har varit fyllda av mindre bra saker och några höjdpunkter. De mindre bra sakerna är att Robin har fått hjärnhinneinflammation. Stackars kille. Det blev en tur in till sjukhuset och han blev inlagd. Till de positiva sakerna hör att han nu är hemma. Han är sjukskriven i en vecka till att börja med. Hjärnhinneinflammationen kom pågrund av virus vilket också är positivt. Det betyder att den inte är livshotande utan försvinner av sig själv. Han måste ta det lugnt och vila mycket annars kommer huvudvärken direkt. Skönt att han är hemma i allafall. Hoppas han blir frisk snabbt, detta kan tydligen sitta i under flera månader.
 
Till det som är mer positivt. Leo har utvecklats något enormt den senaste veckan. Han kan pussas med stängd mun och han ropar "mamma" när han vill komma upp ur sängen. Mamma har han sagt länge men inte just i detta sammanhang. Så mysigt!
 
Kättilsröd i fredags.
 
 
 
 
 
 
 
Den finaste lillasystern.
 
 
 
 
 
 
kättilsröd,
Igår var det min tur att känna mig dålig. Ont i hela kroppen hade jag. Det brukar alltid vara det första tecknet på att jag håller på att bli sjuk. Hoppade över att kolla på Svenska Hollywood fruar som förövrigt är hur roligt som helst och kröp ner i sängen istället. Det gjorde susen. 
 
Idag har jag fått gjort en massa bra saker. Äntligen har jag fått iväg alla dopinbjudningar, paketerat allt som jag sålt på blocket, impregnerat en massa skor, gått en morgonpromenad och varit ute och lekt med Leo. Inte illa. Skönt att få undan en massa saker från min "att göra lista". 
 
Nu nu ska jag passa på att mysa med Meja medan Leo sover. 
 
Feberfri och överlycklig att få vara ute och leka igen. 
 
 
I söndags var hela familjen och firade min lillasyster. Massa god mat och paket. Mini alltså min syster fick några. Barnen fick nästan ännu mer (min mamma har varit på Mallorca) och jag kammade hem storvinsten då jag fick gå igenom min syrras kläder! Den som fick mest paket och därmed en helt ny garderob.. Var jag! Inte illa med tanke på att det inte var min födelsedag. Jag bugar och bockar. Måndagen började inte lika bra. Leo vaknade med en massa prickar över hela kroppen och hög feber. Idag har febern lagt sig lite men han ser fortfarande ut som en vandrande prickikorv. En mycket söt sådan måste jag tillägga. Pappa kom hit och umgicks med oss hela dagen igår. Leo ville bara bli buren på och då behövdes två famnar och dubbelt så mycket kärlek. Tur att familjen finns nära när man behöver dem. 
 
Istället för tårta.
 
Min flicka. 
 
Kalasfin. 
 
När man är sjuk så är det lätt att somna sittandes på mamma. 
 
En kvällspromenad med bara Meja. 
För idag fyller världens bästa lillasyster år. Hipp hipp hurra! Hela 26 år vilket innebär att jag snart fyller tant, vilket inte känns lika roligt. Är så stolt över dig nu när du har bestämt dig för vad du vill göra och börjat att studera igen. Om några timmar kommer vi över och firar dig! 

Så himla vacker och med ett hjärta av guld! Perfekt kombination. Älskar dig!
Robin förbrukar skor och då menar jag verkligen förbrukar. Förra veckan fick han slänga två par. Båda hade hål under sulan och man kunde till och med skymta sockan. Inte okej. Nu kan man kanske tro att dessa skor hade varit med i några år, men så är inte fallet. Jag beställde hem nya skor till honom som kom idag. Två par nya höstskor och ett par träningsskor. Nu hoppas jag att dessa skor håller hela hösten för han börjar bli dyr att underhålla;) 



fredperry, laxaste,