Robin kom förbi med lilleman förut idag. Han var väldigt intresserad av lillasyster och ville både klappa och klämma lite på henne. Hoppas verkligen på hemgång imorgon. Har aldrig varit ifrån Leo så är länge innan, känns ovant och konstigt. Tycker det känns bäst när vi alla är tillsammans. 
 
 
 
Lillasyster bestämde sig för att hon hade tröttnat på att ligga där inne i magen. Jag hade haft ont hela dagen och vid 23 beslutade vi oss för att åka in till Mölndals sjukhus. På något sätt så kände jag att det var på gång, så jag blev väldigt besviken när barnmorskan sa att ingenting hade hänt och att det antagligen bara handlade om onda förvärkar. Jag försökte förklara hur ont jag hade och hon kunde ju själv se hur tätt värkarna kom, så hon ville behålla oss över natten för observation och se om vi kunde få värkarna att sluta då jag bara var i v. 37 (36+4).
 
Jag hann få en spruta med morfin, några roliga tabletter och en "sov dos". Vi skulle precis gå in på rummet och lägga oss när vattnet gick. Det var då vi alla insåg att hon ville komma ut. 
 
Jag var rätt snurrig och trött i början av förlossningen vill jag lova. Allt gick jättebra. Robin var lika fantastisk som förra gången. Våran barnmorska var grym. Lillasyster var ute klockan 05 och då hann jag till och med sova en timma eller två efter jag fått edan. 
 
Lillasyster kom 130710 3050g 46 cm (36+5). Hon räknas som prematur men är otroligt pigg. Antagligen åker vi hem från bb redan imån om hennes värden är lika fina som idag. 
 
Jag är världens lyckligaste!! 
 
 
 
 
Lilleman fick hög feber igår kväll medan jag fick superont i magen. Hans feber försvann för någon timma sedan men han har verkligen sovit hela natten och hela dagen. Är rätt skönt med tanke på hur ont jag har i magen och att mitt illamående kommer och går. Mindre skönt kommer det vara när han antagligen kommer vilja vara vaken inatt istället. Det får bli ett senare problem. Robin jobbar förövrigt över varje dag. Lite segt men någon måste ju tjäna pengar. Längtar tills han går på semester. 
 
Min nya chef ringde dessutom och presenterade sig för någon timme sedan och hälsade mig välkommen tillbaka till jobbet i september. Jag fick förklarat att september nästa år var mer aktuellt och efter lite strul så löste sig allt. Lätt hänt att kommunikationen brister, när man får en nu chef titt som tätt. 
 
Hoppas alla njuter av solen medan jag ligger och gottar mig i sängen. Inte alls avundsjuk. Kanske bara lite. 
 
 
Jag kom på att jag knappt har tagit en enda bild på min mage under denna graviditet. Sanningen är den, att det inte har varit lika kul att vara gravid denna gången och dessutom så blev jag stor så himla snabbt. Jag har bara känt mig otymplig och klumpig. Är dessutom mycket större nu än förra gången. Det är svårt att känna sig fin då. Eftersom att graviditeterna har varit så tätt inpå varandra har det dessutom varit alltför lätt att jämföra dem.
 
Därför har jag medvetet valt att vara den som står bakom kameran de senaste månaderna. Vanligtvis är jag en riktig linslus.
 
Givetvis så är denna bebisen minst lika efterlängtad i vilket fall och jag längtar tills våran familj är komplett. Här kommer i allafall en bild tagen i v.37 (illamående och osminkad, så fokusera på magen inte mitt ansikte).
 
 
 
gravidmage, v.37,
Jag och lilleman gillar att borsta tänderna lika mycket. Det är mammas pojke det.
 
Nej, jag har inte dregglat på mig själv. 
Dagen har spenderats ute på landet. Robin var väll inte jättesugen på att ta bussen ut dit till en början men efter lite övertalning (jag lovade att vi skulle grilla kött) så kom vi äntligen iväg. Vädret var perfekt. Varmt och härlig men utan stekande sol. Lilleman hade det helt underbart, stor gräsmatta att krypa runt på och dessutom hade han sällskap av två hundar som han kunde leka med. Det var hur skönt som helst att komma ut till landet. Vi spenderade hela dagen där och kom precis hem. Grymt ställe och med ännu bättre sällskap. En bra söndag helt enkelt.
 
 
 
 
 
 
Lördagen var otroligt seg. Jag mådde illa från när jag vaknade till jag tillslut somnade för natten. Utöver det så hade jag huvudvärk från helvetet. Kändes som flera baksmällor ihopslaget till en enda. Är så glad att jag inte har drabbats av illamående i samband med graviditen. Tänk vad hemskt att må illa flera månader i sträck, jag hade aldrig velat gå upp ur sängen.
 
Efter lunch igår tog jag mig i kragen och jag och Robin låg och myste i en park medan Leo sov i vagnen. Det är seeegt att inte ha bil när man bor mitt i stan och solen lyser. Bortskämd man är egentligen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Äntligen kom våra vänner tillbaka från deras semester i Värmland. De har bara varit borta i två veckor men eftersom att jag och lilleman vanligtvis träffar dem minst en gång i veckan, så kändes det som en mindre evighet. 
 
Igår kom de hem och idag kom de 
hit. Kunde inte blivit bättre planerat. Leo och Lea har växt så mycket på två veckor. Deras "lek" låg på en helt ny nivå idag. Ett mindre slagsmål utbröt och jag och Natta fick leka skiljedomare. Lea springer iväg, Leo kryper efter och klättrar upp på henne. Låter rätt oskyldigt men ser desto mer aggressivt ut. Vi visste inte riktigt hur vi skulle reagera men det slutade med att vi skrattade så vi grät. Det kommer väll förhoppningsvis en dag, då barnen kan leka utan att brotta ner varandra så vi föräldrar kan sitta och skvallra i lugnan ro. 
 
Leo tackar så otroligt mycket för sina fina födelsedagspresenter och jag tackar så mycket för alla fina saker till lillasyster. Ni skämmer bort oss! 
 
Lillasysters första par skor. Så otroligt söta! 
 
Fina vinterplagg som Lea knappt har använt. Jag kommer aldrig behöva köpa något till min egna dotter. 
 
Vi fick en hel kasse med saker både från Nathalie och från Olivia, men kan inte med och visa allt. Känner mig så otroligt bortskämd med allt vi får av släkt och vänner. Jag skäms till och med. Hoppas ni förstår hur mycket jag uppskattar allt ni gör och jag kommer definitivt se till så att allt används. Otroligt tacksamma är vi! 
 
Nu blir det fredagsmys med världens vackraste man! 
 
Lundmyr, elodie, po.p,
Igår kom det hem en avi om att paket från utlandet. Jag hade inte beställt något, så undrade vad det kunde vara. Nyfiken som jag är, var vi och hämtade ut det tidigt imorse. Såg att det var från USA. Kom på att Leo har ju en liten flickvän på andra sidan jorden som han skypar med ibland. Olivia är bara några månader äldre än Leo. Än så länge har de inga svårigheter med att förstå varandra. Bebisspråk låter likadant, oberoende på vart man bor tydligen. 
 
Leo fick en jättefin nalle och lillasyster fick en som nästan såg likadan ut. Lilleman somnade sedan med nallen i famnen. Vi tackar även jättemycket för alla fina kläder!
 
 
 
 
 
Nu är jag ljushårig igen efter många år som brunett. Jag har verkligen velat fram och tillbaka med min hårfärg och hunnit testa på de flesta färgerna. 
 
Igår passade jag på att fly fältet medan Leos farmor satt barnvakt. Kändes lite onödigt eftersom att bilen precis har brakat samman, men till mitt försvar så var tiden bokad sedan långt innan. 
 
Man ser inte så mycket på bilden men det är ljusare i verkligheten. Ville inte lägga upp en bild utan filter, för jag ser så trött ut idag.
 
 
Eftersom att vi är omgivna av så många otroligt givmilda läs. shoppingtokiga vänner och släktingar, så kommer lilleman från och med nu med tillbehör. 
 
Farmor/farfar, mormor och morfar.. Det är bara att komma och hämta en Ikeakasse. Vi får dela upp det, annars vägrar jag att städa här hemma;)
 
 
 
Kunde inte blivit sämre tajming. Att bilen skulle gå i sönder nu, när lillasyster i praktiken kan komma när som helst. 
 
Bilen stod i värsta pölen när jag och lilleman skulle åka till Frölunda torg igår. Eftersom att jag inte kan någonting om bilar, så åkte vi dit. Enligt Robin ska vi vara glada över att inte hela bilen gav upp på vägen dit och att vi även tog oss hem kan ses som ett mindre mirakel. 
 
Så himla tacksam över att Robin har jobbat som mekaniker en gång i tiden, så bilen inte blir min huvudvärk. Han är rätt stressad nu stackarn. 
 
Körförbud har jag fått i allafall. Så vill ni umgås, får ni snällt ta er hem till mig. 
 
 
 
När vi tog dessa bilder kommer jag ihåg att jag tyckte att Leo var så himla stor. Han hade precis fyllt sex månader. Nu när jag ser bilderna tycker jag han ser ut som en bebis, en väldigt söt sådan.
 
Vår skatt, du gör oss så lyckliga! 
 
 
evablixtman, fotografering,
Förra torsdagen var sommaravslutning på babysimmet. Det har varit otroligt kul, men vi valde att inte anmäla honom till nästa fortsättningskurs. Tiderna de erbjöd för nästa termin fungerar tyvärr inte för oss. Robin kan inte ta ledigt från jobbet varje vecka för att gå och bada. Samtidigt kan jag inte ta med mig ett spädbarn och lägga henne vid sidan av bassängen, medan jag badar med storebror. 
 
Jag har hört mycket gott om Aqua barn, så tänkte kolla upp dem också. Det verkar som de har flera olika anläggningar i Göteborg, så någon tid borde ju passa oss. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Babysim, bada, hagabadet,
Både jag och Leo har varit trötta idag. Varje gång han har sovit (två gånger under dagen) så har jag också somnat. Förutom att ha sovit har vi inte gjort så mycket mer. En massa tvätt hann vi med. Jag är en sådan jobbig mamma som måste tvätta alla Leos nya kläder innan de används första gången. Egentligen borde man nog tvätta alla nya kläder innan de används för första gången, men det är jag lite för lat för. 
 
Mellan allt tvättande åkte vi in till stan för att se om vi kunde få byta lite kläder som han fick av sin gudmor i present. De var jättefina men en storlek för små tyvärr. Inget kvitto hade vi heller, så jag vågade inte hoppas på för mycket. När vi väl kom in på Kappahl så var de inga problem att byta utan kvitto. Man lär sig något nytt varje dag. Dessutom var tjejen i kassan så himla söt när hon sprang runt för att hitta kläderna i rätt storlek åt oss. 
 
Får man byta kläder överallt utan kvitto? Eller är Kappahl ett undantag som har förstått värdet i nöjda kunder? 
 
Tröja, kofta och shorts från newbie.
Kappahl, Newbie,
Idag fyllde Leo 1 år. Grattis grattis till världens finaste lilla kille! Det här året har gått så fort, ibland känns det som om man nästan inte hinner med. Självklart gick inte hans födelsedag obemärkt förbi. Jag och Robin började med att fira honom redan tidigt imorse med paket och jag hörde att Robin sjöng för honom medan jag förberedde tårtorna. 
 
Vid 13 var det dags för kalas. Det blev den närmaste släkten och hans fina gudföräldrar denna gång. Lilleman uppförde sig exemplariskt och han njöt av all uppmärksamhet som han fick. Han älskar verkligen att stå i centrum och eftersom att han är det första barnbarnet, så är det oftast just i centrum som han hamnar. En sådan här dag påminner mig verkligen om vilken fantastisk familj och kontaktnät vi har omkring oss. Det är med en känsla av tacksamhet i kroppen, som jag kommer att gå och lägga mig med idag. Tack så mycket för att ni var med och gjorde lillemans födelsedag till något alldeles speciellt!
 
En smula skeptisk.
 
Måste smaka på allt. 
 
Godkänt!
 
Leo med farfar. Gammelmorfar i bakgrunden. 
 
 
 
 
Lilleman började att öppna paket med morfar.
 
Efter någon minut deltog nästan hela familjen i paketöppningen.
 
 
 
 
Tack för alla fina presenter. Nu får inte alla leksaker plats i hans rum längre, så en del har fått flytta ut till vardagsrummet.
 
Vilket Robin inte har något emot. Han har lekt mer med leksakerna än vad lilleman har gjort.
 
 
födelsedag, kalas, paket, tårta,
Idag har jag och lilleman blivit bortskämda av vår fina Emma. Hon kom hit vid 15 och överraskade Leo med en födelsedagspresent. Han var mer intresserad av Emma än av presenten, så man kan väll säga att Emma blev hans första födelsedagspresent. Hon hade även med sig en present till lillasyster. Bortskämda små barn. Finast till hösten kommer de vara i allafall. 
 
Det blev mys i soffan och lilleman följde efter Emma som en liten hund. Det bästa på hela dagen var nog att Emma ställde sig i köket och lagade middag till oss. Grymt gott och kändes skönt att bli bortskämd, eftersom att Robin har jobbat 12h dagar på stcc både fredag och lördag. (Han tackar förresten också för middagen, högsta betyg fick den).
 
Nu ska jag krypa ner i sängen med en skvallertidning och bara ta det lugnt. Imån är en viktig dag för oss! 
 
Laxpasta. Bilden gör den inte rättvisa. Emma är grym i köket. 
 
Hans första par kalsonger. Stor kille nu. 
 
Gulligt set till lillasyster. 
 
po.p,
Jag älskar att klä Leo i färgglada kläder, så jag visste att det skulle komma. Mest förvånad är jag över att det tog ett helt år, innan jag fick höra vilken fin flicka jag har. Vanligtvis brukar människor fråga lite försiktigt om det är en pojke eller flicka när de är lite osäkra. Jag förstår dem. Det är inte lätt att se om det är en pojke eller flicka, speciellt inte när de när nykläckta. Nu när genus är på tapetern så är det ännu svårare. Föräldrar vågar experimentera med färger, det behöver inte vara klassiskt blått eller rosa längre. Det gillar jag! 
 
 
 
 
genus, po.p, villervalla,
Idag är det vår killes första namnsdag. Grattis Jonathan Leo Rossi Sandung! Vi var väldigt säkra på vad vi ville att han skulle heta redan tidigt under graviditeten. Det är inte många som vet att jag var nära att "döpa" om honom precis i slutet.
 
För ett år sedan var vi hemma hos min mamma för att äta middag. Precis när middagen var klar, kändes det som om bebisen var påväg. Mer detaljer än så tänker jag inte bjuda på, men efter att jag hade pratat med förlossningskoordinatorn begav vi oss till Mölndalssjukhus. Min mamma nämnde att det skulle vara kul om bebisen ville komma innan 24.00, för då skulle han födas på sin egna namnsdag. Jag fick lite panik och tyckte att det lät hemskt. Vilken dålig fantasi! Jag började fundera över nya namn påväg till sjukhuset. 
 
När vi väl kom dit visade det sig att det bara var falskt alarm. Barnmorskan kollade lite konstigt på mig och sa att bebisen säkert inte skulle komma på minst två veckor, så att det bästa jag kunde göra var att ta det lugnt och inte stressa. Tänk vad fel hon visade sig ha. 1,5 dag senare kom han. Så himla glad att han inte var redo att komma ut på sin namnsdag.
 
Några dagar gammal.
 
Världens bästa Leo. Bilden är från idag.
 
Leo har äntligen börjat att tycka om böcker igen. När han varit liten kunde han ligga och lyssna hur länge som helst på en saga men på senare tid har han varit alltför rastlös. Den senaste veckan har jag insett att alla böcker med djur går bra. Favoriten är hundar! Vov, vov!