Lillasyster bestämde sig för att hon hade tröttnat på att ligga där inne i magen. Jag hade haft ont hela dagen och vid 23 beslutade vi oss för att åka in till Mölndals sjukhus. På något sätt så kände jag att det var på gång, så jag blev väldigt besviken när barnmorskan sa att ingenting hade hänt och att det antagligen bara handlade om onda förvärkar. Jag försökte förklara hur ont jag hade och hon kunde ju själv se hur tätt värkarna kom, så hon ville behålla oss över natten för observation och se om vi kunde få värkarna att sluta då jag bara var i v. 37 (36+4).
Jag hann få en spruta med morfin, några roliga tabletter och en "sov dos". Vi skulle precis gå in på rummet och lägga oss när vattnet gick. Det var då vi alla insåg att hon ville komma ut.
Jag var rätt snurrig och trött i början av förlossningen vill jag lova. Allt gick jättebra. Robin var lika fantastisk som förra gången. Våran barnmorska var grym. Lillasyster var ute klockan 05 och då hann jag till och med sova en timma eller två efter jag fått edan.
Lillasyster kom 130710 3050g 46 cm (36+5). Hon räknas som prematur men är otroligt pigg. Antagligen åker vi hem från bb redan imån om hennes värden är lika fina som idag.
Jag är världens lyckligaste!!
