danielarossi.blogg.se

Inför alla hjärtansdag så hade fröknarna frågat barnen på förskolan vad/vem de tycker mest om. Leos svar var väll inte helt oväntat, men tycker väll ändå att jag och Meja kunde fått vara med på ett hörn. 

 

Något som gör mig riktigt glad i allafall var att ett annat barn i gruppen hade nämnt Leo. Känns bra att han har fått vänner i sin förskoleklass. Nu älskar han förskolan och springer in varje dag men det gjorde mig riktigt glad i vilket fall och värmde hjärtat lite extra.

 

Igår så åkte jag till Slätta damm och mötte upp Renee och Malin. Det blev en lång promenad i solen och sedan följde jag med Renee hem för att dricka lite kaffe. Min vackra guddotter lyckades med att sitta själv i några sekunder utan stöd. Duktig!

 

Direkt när vi kom hem

så gick vi och hämtade Leo och sedan lekte vi på utsidan med pappa och Carina tills Robin kom hem. Skönt att vi passade på att vara ute hela dagen igår för idag är det inte alls något roligt väder. Jag och Meja var ute på en pw imorse och sedan var vi på Mio och handlade en ny matta till hallen. Snart är det dags att hämta storebror och sedan ska vi nog ta det rätt lugnt. Tänkte bara gå och handla lite mat och eventuellt hyra en film som jag och Robin kan se ikväll.

 

Hoppas ni har en bra dag allihopa!

 

Idag är det Robins födelsedag! Han tycker egentligen inte om att bli firad men han är en sån fantastisk människa, så jag kan inte låta bli. Eftersom att vi precis har varit sjuka kunde inte Robins mor- och farföräldrar komma hit men resten av hans familj var här. Det blev kaffe, tårta, skattjakt, ballonger och lite presenter. Tror att mannen blev nöjd och det är det viktigaste! Grattis på födelsedagen älskling!

 

Jag är medveten om att jag inte har uppdaterat bloggen på en vecka. Anledningen till det är simpel. Vi har bara varit sjuka. Dessutom konstant sedan i slutet av januari. Det känns inte så roligt att dela med mig om allt snortorkande och uppassande av gnälliga barn. Leo var hemma från förskolan hela förra veckan pga. att han var så himla förkyld och hostade något otroligt. Det har blivit ett besök på närhälsan (fd. vårdcentralen) och ett på Mölndals primärvårdsakut. Nu när det både finns mollipect (hostmedicin) och kåvepenin här hemma, så är vi definitivt på bättringsvägen. En veckas penicillinkur för Meja och sedan börjar mars. Hoppas detta är sista förkylningen för oss på ett tag. Robin har vabbat hela veckan som varit också, så det har verkligen underlättat. När båda barnen är sjuka (och små) är det skönt att vara två.

 

Nu håller jag tummarna för att vi ska kunna återgå till våra vanliga rutiner med start från och med imorgon. 

 

Grattis förresten Tre kronor till OS-silvret! Välförtjänt och bra kämpat turneringen igenom ❤️.Hockey är verkligen den enda sporten jag tycker om att kolla på. Ska sätta barnen i hockeyskola så snart jag kan. Gissar att det är 3-4 års gräns innan de får börja.

 

 

Leo lyckades vara på förskolan hela förra veckan. Denna vecka började inte alls lika bra. Båda barnen har feber, hosta och näsorna rinner. Jag och Robin som äntligen började att må lite bättre. Vi turas tydligen om att vara sjuka i denna familj. Blir snart galen på det här. Tycker inte alls om att stänga in mig här hemma. Jag vill vara ute och umgås med mina vänner.

 

Eftersom att barnen mådde bra i förra veckan så hann jag i allafall umgås med mina vänner då. Annars hade jag nog blivit tokig. Tur att jag har er!

 

Jag och Robin spenderade förövrigt lördagen på ett hotell i Olskroken och verkligen njöt av att vara barnfria. Tvårätters middag, födelsedagsfest och en massa vin. Mycket trevligt men mer om det imån. 

 

God natt på er. Dags att sova så jag orkar ta hand om mina sjuklingar imån.

 

Vad härligt väder vi har haft de senaste dagarna. Det har nästan varit vår ute. Solen har lyst, himlen varit blå och fåglarna har kvittrat. Idag har vi haft en jättefin dag. Leo var på förskolan mellan 9-14 och det hade gått hur bra som helst. Han har tydligen blivit kompis med de äldre pojkarna och de tröstar honom om han blir ledsen. När jag kom för att hämta honom idag så skrek två av barnen "Leo din mamma kom nu" och sedan kom lillskrutten springandes. Vad stor han kändes i det ögonblicket.

 

Medan Leo var på förskolan så var jag och Meja hemma hos Renee och Isabel och lekte. Det var mysigt och skönt med lite kvalitetstid. Renee överraskade mig med ett fint paket som innehöll en massa produkter från body shop. Tack så mycket vännen! Kände mig lite lagom bortskämd;) 

 

Efter jag och Meja hade hämtat Leo så gick vi till granngården och lekte. Det var fyra andra mammor där som också hade "15h-barn" på dagis. Det blev en timmas bus för barnen och en timma full av skvaller för mig. Perfekt avslut på en riktigt bra dag.

 

Helgen är snart över. Den har gått fort men vi går mot ljusare tider. Det lönar sig tydligen att gnälla på bloggen. Någon timma efter att jag publicerade mitt "tyck-synd-om-mig" inlägg så hörde barnens farmor av sig och erbjöd sig att ta hand om barnen på lördagen. Även Robin kom hem tidigare från jobbet och han hade dessutom med sig en skvallertidning till mig.

 

Nu börjar hela familjen att må bättre. Leos ögoninflammation är borta och Mejas håller på att bli bättre, fast hon behövde lite hjälp på traven i form av en antibiotikakur. Om bara hostan kan försvinna också så är jag nöjd.

 

Tror att nästa vecka kommer bli jättebra!

 

Denna vecka har varit allt annat än rolig men snart är helgen här. Just nu ligger barnen och sover efter över en timmas försök att få dem och vila. Leo sover i sin nya juniorsäng medan Meja sover i vagnen i hallen. Just nu får de faktiskt sova var de vill, så länge de sover. Meja fick ett nytt kruppanfall i tisdags men efter en två timmars lång promenad ute i vagnen så försvann den. Hela familjen är förkyld och värst är det nog för minstingen i familjen. Hon ligger och hostar något otroligt medan hon sover. I onsdags fick dessutom barnen ögoninflammation. En riktig sjukstuga har det varit och med tanke på att jag inte själv är frisk, så har det varit rätt jobbigt att ta hand om mina små. Jag är glad att Robin har kunnat jobba denna veckan iofs för att jag vet att han hade mycket att göra. Ibland får man bita ihop för att kunna hjälpa varandra.

 

Jag vet inte vad jag ville med detta inlägget. Mest gnälla och tigga lite medlidande ;) Riktigt sällskapssjuk är jag också efter att ha varit hemma utan att träffa några vänner på en vecka.

 

Inatt vaknade jag och Robin av att Meja försökte skrika men mest väste och rosslade. Hon blev mer och mer hysterisk. Givetvis blev hon ännu mer stressad och resultatet blev att hon kippade efter andan. Känslan av panik växte hos både mig och Robin. Jag ringde 112. Efter att sjuksköterskan hade lyssnat på Mejas andning så skickade de en ambulans. 8 minuter senare var de här och då kunde vi äntligen slappna av. Eftersom att hon var andningspåverkad så ville de ha med henne in. I ambulansen fick hon ventolin och redan där blev hennes andning mycket lugnare. På sjukhuset konstaterades det att hon hade krupp och eventuellt förkylningsastma. Hon fick någon medicin mot krupp och alvedon för att få ner febern. Tre timmar efter samtalet till 112 var vi påväg hem igen.

 

Under dagen har hon nästan mått som vanligt men nu på kvällen började hon väsa lite igen. Jag hoppas verkligen att vi slipper uppleva samma sak inatt. Ångesten växer fast jag samtidigt känner mig mycket mer förberedd än igår. Mitt stackars lilla barn.

 

 

Hej bloggen! Just nu ligger jag i sängen där jag har även har spenderat större delen av dagen. Robin är hos sina föräldrar med barnen för att jag ska kunna ta det lugnt här hemma. Jag har gått och blivit sjuk. Låg sömnlös större delen av natten med frossa och det kändes som både armar och ben skulle lossna från resten av kroppen. Halsen värker fortfarande men kroppen känns lite bättre tror dock att febern är på ingång igen. Tycker inte alls om att vara sjuk och jag kunde inte valt ett sämre tillfälle heller. Robin har mycket att göra på jobbet nästa vecka och han kan inte vara hemma och ta hand om mig. Hoppas att dagens vila gör susen.

 

Igår var vi och firade Isabels namngivning. Det var en jättefin tillställning och jag är glad att jag inte var sjuk igår. Eftersom jag har fått äran att vara Isabels fadder så hade det känts väldigt sorligt att missa hennes stora dag. Det bjöds på god mat, tårta och underhålling i form av sång. Även jag läste en liten dikt för henne.

 

Just nu sitter jag utanför Leos dagis och väntar på att han ska vakna från sin vila. Tänkte komma extra tidigt och hämta honom idag eftersom att han har varit ledsen vid lämningarna. Förhoppningsvis går det över och enligt pedagogerna så har han roligt under dagarna. Jag och Meja har det jättemysigt hemma. Vad lätt det känns att bara ha ett barn att ta hand om när man är van vid två. Riktig semester för mig.

 

 

Fick ett jättestort paket från USA igår. Det var fullknökat med kläder till Meja, träningskläder till mig, en hemstickad halsduk, turkey jerky (så himla gott) och mina favorit läppsyl från burts bee. Det är något speciellt med post från utlandet. Visst går mycket att få tag på här hemma men då måste man ofta kompromissa med vad man ursprungligen ville ha för smak/doft/färg eller liknande.

 

Barnen är fortfarande småsjuka och sover just nu middag medan jag försöker övertala min syster att passa barnen så jag kan åka in till stan och få en massage. Det går väll lite sisådär om jag ska vara ärlig.

 

 

Under de senaste 24 timmarna har vi haft två olika mäklare här hemma. Den sista kommer inte förrens på måndag. Värderingarna utav vår lägenhet har varit bra. De har landat bra mycket högre än vad vi hade kunnat tro. Ännu bättre eftersom att vi inte ens har bott här i två år. Nu känns ett husköp ännu närmare. Längtar tills barnen kan få varsitt sovrum och jag och Robin kan få tillbaka vårat egna. Jag tror dessutom Robin längtar efter att kunna arbeta hemifrån, vilket inte är möjligt förrens vi har mer utrymme. Nog om det just nu dock.

 

Leo  har varit hemma från förskolan i två dagar. Han hann inte ens bli klar med inskolningen innan den första förkylningen slog till. Eftersom att han är gnällig och snorig så känns det bäst att ha honom hemma. Han får göra klart inskolningen nästa vecka istället.

 

Trevlig lill-lördag på er!

 

Det tog ett tag men äntligen ligger det snö på marken. Idag har vi spenderat många timmar på utsidan. Leo har åkt pulka och sprungit runt som en vilde i snön. Meja har också fått känna på snön för första gången. Härligt att solen har lyst hela dagen.

 

Barnens farfar har också varit här och hjälpt oss med att byta golvlister. Han har hjälp oss så himla mycket på det senaste. Vi är så tacksamma! I slutet av veckan kommer några mäklare hit för att värdera vår lägenhet och sedan är det bara för oss att vänta på att rätt hus dyker upp på hemnet. 

 

Nu väntar en lång dusch och sedan ett avsnitt av homeland. Mys-söndag!

 

 

Fast det blåser storm ute och snön ligger på marken så börjar jag få vårkänslor. Lite önsketänkande från min sida eftersom att det i allafall är två månader kvar av vintern. Längtar så mycket till att få se en klarblå himmel och samtligt få känna värmen från solen. Mitt nyårslöfte som var att inte handla så mycket, går inget vidare än så länge. Jag köpte denna jättefina röda vindfleecen till Leo. Hade en likadan fast grön förra året och älskade den verkligen. Meja fick en rosa utav Nathalie, så de kommer att matcha varandra. Kläderna är redo så nu saknas bara värmen. 

 

Igår när Maria och Minnalie (våra grannar en våning över oss) var nere och umgicks så märkte jag att Meja kunde sitta själv. Det är fortfarande vingligt och hon har inte hunnit att utveckla sina fallreflexer än, men hon sitter! Meja lärde sig alltså att sitta några dagar efter hon blivit sexmånader och Leo lärde sig sitta en vecka innan han blev sexmånader gammal. Meja är förövrigt en himla nöjd tjej och det har hon alltid varit. Hon älskar att leka med leksaker och hoppgungan verkar vara en ny favorit här hemma.

 

Nu är de första 5 dagarna av inskolningen avklarade. Det har gått över förväntan. Än så länge så har det bara varit en timma åt gången men redan imorgon utökas det. Leo älskar det än sålänge. Han hinner ju inte sakna oss på en timma. Ska bli spännande att se hur det blir sedan. Leo går på en Reggio Emilia förskola där det är meningen att de ska utforska sin omgivning själva och där pedagogerna är med för att stötta men inte som "lärare" i den traditionella bemärkelsen. De har inte heller så mycket leksaker (som dockor och bilar) utan de mesta är hämtat utifrån, såsom stenar. Detta kanske låter lite flummigt men jag tycker det är jättebra för att det då blir svårare att skola barnen in i de gamla klassiska könsrollerna.

 

 

Nu har min lille prins blivit stor. Idag var hans första dag på förskolan. Leo hade skoj och hann både leka med lera och busa med vatten. Jag har ändrat uppfattning. Dagis är superbra! Tänk vad skönt om han väljer att gegga där och inte hemma. Vad rent och fint det kommer vara här hemma då.

 

Efter inskolningen kom vår favoritfamilj hit så Leo, Lea och Wilmer kunde busa av sig den sista energin. En riktigt härligt dag och när barnen vaknar så ska vi ut och busa i regnet. 

 

Idag var jag sugen att testa på milen i Skatås. Robin kollade på två olika väderappar och såg att det skulle duggregna. Det kändes helt ok med tanke på att det är januari och man inte kan förvänta sig mycket bättre väder än så. 

 

Allt gick fel. När vi väl hade kommit dit så tänkte jag förbereda en flaska ersättning till Meja så den kunde svalna tills hon var hungrig. Då såg jag att jag hade glömt att packa ner ersättningen. Det började regna rätt rejält i samma veva. Jag vägrade att ge upp min promenad, så jag bad Robin åka och köpa ny ersättning. Efter mycket om och men så kom vi iväg. Vi hann inte komma mer än två kilometer innan det verkligen började att ösa ner. Leo blev skogstokig, när jag satte på regnskyddet på vagnen. Det är en mycket bestämd pojk vi har. Han började skrika och vägrade att ge med sig. När vi hade kommit runt 3 km insåg vi att han inte tänkte sluta skrika så vi vände om. Då ville han inte sitta i vagnen längre, fast han slapp regnskyddet. Robin tog honom på axeln och bar honom säkert 1,5 km. Det bara öste ner och vi var genomblöta, till och med strumporna var dyblöta.

 

När vi ska gå ner för sista backen lyckades jag på något sätt trampa fel. Ordentligt fel. Det tog mindre än tre sekunder och sedan låg jag på ryggen i leran och sprattlade med benen och armarna. Tillslut kom jag på att det var bäst att ställa mig på benen igen. Då insåg jag att jag hade jättemycket publik. Lerig, våt och med en gallskrikandes Leo kunde jag inte göra mer än att skratta hela vägen tillbaka till bilen. Vilken geggig promenad det blev och SMHI kan man inte lita på.

 

Väl hemma bestämde jag mig för att gå till gymmet. Tre gånger har jag lyckats att ta mig dit under de senaste två åren. Jag hade bestämt mig för att jogga på löpbandet. Jag hatar och springa och springer så lite som möjligt. Mitt mål var att överleva i 20 min. För er låter det säkert som ingenting men för mig så kändes det som en omöjlighet. Efter 20 min så kändes det inte alls så farligt som jag hade trott så jag bestämde mig för att satsa på 3 km, som förövrigt var det längsta jag någonsin har sprungit innan och det tyckte jag var otroligt jobbigt. När jag hade kommit till 3 km var jag inte ens trött så det blev 5 km. En halv mil! Jag är så otroligt stolt över mig själv! Inte gick det fort men jag vet inte om jag är mest stolt över distansen eller det faktum att jag joggade så länge. Jag tror det är det faktum att jag joggade så länge, för jag tycker fortfarande att det är otroligt tråkigt.

 

 

 

Höjdpunkter 2013

Meja föddes 10 juli och har sedan dess varit en självklar del av vår familj.

Leo lärde sig både krypa, prata och gå.

Meja döptes.

Leo hade sitt första födelsedagskalas.

 

Höjdpunkterna kring detta året kretsar kring barnen. Att ha två barn med knappt ett år mellan tar mycket tid och energi. Eftersom att jag fortfarande är föräldraledig och har varit de senaste 1,5 åren så lever jag i min lilla bubbla här hemma. Jag har inga nyårslöften för 2014 utan jag vill hellre kalla det för mina mål under det kommande året.

 

Mål för 2014

Landa i rollen som tvåbarnsmor och leva i nuet.

Se till att jag och Robin tar oss mer tid att vara tillsammans. Så vi inte glömmer av varandra och bara är föräldrar. 

Flytta och skapa ett nytt hem.

Komma tillbaka till arbetslivet.

Börja träna regelbundet.

Inte shoppa så mycket under det kommande året. 

 

Gott slut och gott nytt år vänner!